En legendar fyller år

Hemmamatchen mot Torns IF var regnig och blöt, så jag frångick min vana att se BoIS från engelska läktaren. Istället blev det sittplats.

På sittplats får man oftast sällskap av många gamla BoIS-legendarer. Så även denna match. Det tog inte lång tid innan jag skymtade kung Sune och Claes Cronqvist. Sonny och Claes, två av föreningens allra främsta spelare genom alla tider, följer randigt frekvent och har så gjort ända sedan de lade skorna på hyllan och avrundade respektive tränarkarriär. Jag kan inte låta bli att känna någon slags vördnad inför detta faktum. Det är stort.

Claes år 2015. Foto: Ulf Bjarke

I hur många svenska elitklubbar följer två av de absolut bästa spelarna sitt lag på plats 35-40 år efter att de egna karriärerna avslutats? Inte så många skulle jag tro.

En samlarbild från 1972.

Claes Cronqvist spelade 14 säsonger i BoIS A-lag. Han var borta i fem år i Djurgården innan han kom tillbaka hem igen när BoIS återvände till den högsta serien våren 1971. I tio års tid var han och Sonny förgrundsgestalterna i ett randigt lag som några år till och med nosade på den allsvenska toppen (1975 och 1976 blev det brons). ”Crona” var mångsidig. Han började som anfallare, men spelade även på mittfältet innan hans naturliga plats blev mittback.

Matchprogram från 1974 med Claes Cronqvist i
klassisk stil. Med på bilden är även Halmstads målvakt
Lennart Ljung samt Thomas Paulsson.

Vi som hade förmånen att följa detta BoIS-lag under dessa år har förstås många fina minnen. Derbyna mot MFF var heta och Claes Cronqvist var hetast av alla. Hemmapubliken på Malmö stadion har nog aldrig - varken förr eller senare - buat åt en spelare som de buade åt Cronqvist. Det var gamla försyndelser från åren i Djurgården som satt i, men Claes blotta uppenbarelse kunde också vara tillräcklig för att få många att se rött. Han hade egenskaper som kunde vara provocerande. Spelstilen exempelvis var hård och aggressiv, men han löpte elegant med en rakryggad hållning och under en lång räcka år vägrade han att använda benskydd. Det störde förstås motståndarna. 

Själv har jag aldrig riktigt kommit över de där visselorkanerna i Malmö. De sitter djupt. Och när en och annan vilsen landskronit flörtar med de himmelsblå och tycks ha glömt vår historia, ja, då suckar jag tungt. Hade de bara sett derbyna mellan BoIS och MFF på 1970-talet skulle de ha förstått, trots att villkoren är annorlunda nu.

År 1980 föll BoIS ur Allsvenskan. Stöttepelarna Johansson och Cronqvist var då 32 respektive 36 år. I takt med att de blev äldre och passerade zenit i fotbollskarriärerna hade även BoIS försämrats. Nedflyttningen var på så sätt logisk.

Det är nu nästan 40 år sedan dess och undantaget de fyra åren 2002-2005 har randigt inte nått upp till samma kapacitet igen. Det får på något sätt ”Cronas” och Sonnys tid att framstå i en ännu bättre dager. Föga anade vi, som var unga då, att BoIS var inne i en storhetsperiod som blir svår att överträffa.

På tisdag fyller Claes Cronqvist 75 år. BoIS-bloggen gratulerar.