Försäsongen är överstökad efter en randig 2-1-seger mot Ängelholm borta. Det innebär att BoIS efter tio spelade träningsmatcher vunnit fem, spelat en oavgjord och förlorat fyra. Resultaten har varit lite upp och ner således, liksom spelet på plan.
Hur laget kommer att placera sig i årets Superettan är omöjligt att sia om. Somliga svenska dagstidningar tippar ner BoIS. Det tror jag är en felbedömning, men lika fel är det att inbilla sig att vi kommer att ha något med toppstriden att göra. Till det är truppen alldeles för tunn och alltför beroende av vår ende utpräglade anfallare, Sadat Karim.
I oroliga ögonblick har det slagit mig att vi just nu, när Karim varit skadad och Zahui (?) likaså, saknar de båda spelarna som var tungan på vågen i fjol i matcherna som det stod och vägde. Har vi någon som kan kliva fram och avgöra om ingen av dem kan vara med? Ja, det skulle väl vara Adi Nalic i så fall. Adi som, så här långt, har varit säsongens stora utropstecken och även är den som har gjort flest mål (sex stycken). Samtidigt känns det som ett slöseri att som i Ängelholmsmatchens första halvlek använda honom som ensam center på topp. Nalic är som bäst i rollen som släpande anfallare och ska med sitt spelsinne inte behöva stångas längst fram.
Det är tio dagar tills transferfönstret stänger. Finns det någon kontraktslös anfallare tillgänglig, någon som går att låna måhända? BoIS bör förstås akta sig för en Ojevwelösning och pengar finns det inga. Men att bara nöja sig med Karim som anfallare kan bli ödesdigert och ett nytt Superettankontrakt 2019 är trots allt det som är värt allra mest. Nå, Peter Swärdh, har du något ess i rockärmen?
