När var BoIS som bäst?

Ta en titt på lagbilden nedan, elvan är den kanske bästa som någonsin representerat Landskrona BoIS. Säsongen 1937/1938 knep laget lilla silver i Allsvenskan. Endast målkvot skilde från Helsingborgs IF på andraplatsen. Åtta av spelarna gjorde A-landskamper. Erik Persson, Knut ”Buckla” Hansson, Granit-Harry Nilsson och Kurt Bergsten spelade samtliga i blågult säsongen då det lilla silvret bärgades. Högerbacken Harry Nilsson är den spelare som gjort flest landskamper för BoIS. Totalt 13 till antalet innan han lämnade för AIK senhösten 1941.

Laget som tog lilla silver år 1937/1938. 
Är det BoIS bästa årgång någonsin?

Säsongen 1937/1938. Det är länge sedan. Inga av oss som står på Engelska läktaren nuförtiden var med då. Inga av oss minns hur det var. Inga filmklipp går att hitta på nätet. Bara några få fotografier. Ändå talar tabellen klarspråk. BoIS kom trea i Allsvenskan! Det har aldrig hänt senare i historien och elvan måste vara den bästa i klubben någonsin. Året efter det lilla silvret, 1938/1939, följde man upp medaljen med en fjärdeplats och ett brons.

Men kanske det inte riktigt är så enkelt ändå, att laget från 1937/1938 är bäst genom alla tider. En storhetsperiod till kom att följa under 1970-talet, då BoIS spelade till sig två fjärdeplatser och två brons. Var inte den perioden väl så bra? Fotbollen hade ju vuxit, konkurrensen ökat och spelet utvecklats. Åren 1975 och 1976 är måhända säsongerna då randigt var som bäst. Speciellt år 1976, då BoIS även spelade final mot AIK i Svenska Cupen. 

Sonny Johansson gjorde 15 mål i 
Allsvenskan år 1976. Därmed blev han
tvåa i skytteligan. Kung Sune stod på sin 
topp liksom hela BoIS. Kanske har vi
aldrig varit bättre.

En statistisk jämförelse mellan säsongerna 1937/1938 och 1976 ger vid handen att BoIS den förstnämnda säsongen spelade in 1.18 poäng per match*, medan man tog 1,23 år 1976. En liten poängövervikt till 1976-års män således. Cronqvist, Sonny, Gyxa och gänget. Är det de som är de bästa BoISarna? Ja, det låter rimligt! Likväl var det grabbarna från trettiotalet som kom trea. Det kan man inte komma ifrån. Frågan är om det inte är omöjligt att sätta den ena årgången före den andra. De är kanske lika bra. Vilka som är bäst blir en smaksak. Och vi som lever nu kan ju faktiskt inte bedöma hur duktiga ”Buckla” Hansson och hans lagkamrater egentligen var.

Många nutida BoISare skulle säkert vilja placera laget från den underbara våren 2002 högt uppe på en lista över de bästa randiga årgångarna. Tänk, vi ledde Allsvenskan när det blev sommaruppehåll! Beklagligt nog blev det fritt fall på hösten och hur gärna man än skulle vilja placera denna härliga årgång högt, så kvarstår faktum: så bra som på trettio- och sjuttiotalen var man inte.

* Fram till 1989 gavs det två poäng för en seger.

Källor: Ett fotbollslags historia och boishistoria.se