Sammanfattning av 2022

Efter en alltför stor omsättning av spelare - bland dessa fyra profiler förlorade till allsvenska klubbar  - såg säsongen 2022 länge ut att bli en prövning. Det började knackigt med tre raka förluster, men BoIS redde ut stormen och småningom blev fotbollsåret bättre än man på förhand kunnat tro. Att lyckas tangera fjolårets finfina sjätteplats med ett till stora delar nyformat lag var beundransvärt. Här nedan följer en sammanfattning av säsongen.

Tre år i rad vann Linus R Olsson den interna skytte- 
ligan i BoIS, men efter en skadefylld säsong 2022
fick han inte nytt kontrakt. Foto: Emelie Hübner.

Årets spelare: Många höll en jämn formkurva i stort sett hela året. Men kvartetten Amr Kaddoura, Johan Rapp, Filip Ottosson och Philip Andersson stack ut lite extra.

Årets flopp: Han kom, han sågs, han floppade. Nikola Ladan, BoIS mest meriterade nyförvärv inför säsongen, gjorde ett enda futtigt inhopp i Superettan. Dagarna innan midsommar bröts kontraktet.

Årets överraskning: Ousmane Diawara. Ett oprövat samt oskolat kort från Karlberg i Stockholm såg länge ut som en felsatsning. Men Max Mölder och Billy Magnusson hade sett något som många av oss supportrar helt hade missat. Under sommaren blommade Oussi ut och började leverera. Till sist blev han randigts bäste målskytt med sina åtta mål i Superettan. 

Årets genombrott: Camil Jebara. Nittonårige Jebara tog Kevin Jensens plats till höger i anfallet och efter ett tag var han given i startelvan.

Årets mål: Det finns flera att välja bland. Linus R Olsson drog iväg ett skott i krysset i bortamatchen mot Jönköping. Det var vackert. Albin Linnér satte årets frispark från långt håll i DM-mötet mot Ariana. Men frågan är om inte Erik Pärssons volleyträff i semifinalen i DM på Malmö stadion var allra tjusigast. (Visst, DM-matcherna är väl inte de allra viktigaste, men målen var flotta i alla fall.)

Det finns en trogen publik som följer BoIS i vått och torrt.
Men spelåret 2022 var det en minskande skara.
Förhoppningsvis vänder vindarna kommande säsong.

Årets match: Utan tvekan hemmamötet mot serietvåan Halmstads BK när BoIS vände på steken och vann med 2-1 efter ett sent avgörande av Filip Ottosson.

Årets bottennapp: Eskilstuna borta, 0-2, och Västerås borta 0-3 var två plågsamma tillställningar.

Årets fuling: Ett val mellan Filip Ottosson och göteborgsförvärvet Erik Hedenquist. Båda blev utvisade två gånger, men den sistnämnde drog nog det längsta strået. Heden är en hårding i  duellspelet och inte sällan het i överkant. Men han är kolossalt nyttig för laget. 

Årets vinnare: BoIS damlag som i stor stil vann Division 4 Västra Skåne utan att tappa en enda poäng.

Tack för den här säsongen, BoIS.
Ni gjorde det bättre än förväntningarna. 

Årets besvikelse: Det har tjatats om det en hel del här i bloggen. Men att BoIS publiksnitt skulle landa på 1 749 åskådare var direkt svagt. Pandemin har troligtvis skrämt iväg en del personer från fotbollen (som inte hittat tillbaka igen) och vissa äldre uteblir säkerligen när man inte kan köpa biljetter kontant längre. Men det kan knappast vara hela förklaringen. Den bekymrade frågan man ställer sig är om fotbollsintresset bland de unga i Landskrona inte längre är så hett. Har BoIS harvat för många år i Division 1?

Årets besvikelse II: Den stora spelaromsättningen. Det är förstås svårt att kritisera klubbens agerande, eftersom ekonomin är i balans och det sportsliga gick över förväntan - trots de många tappen. Men likväl; det är något som har gått förlorat sedan BoIS så snabbt dumpade sin regionala prägel och blev en klubb bland alla andra. Vi hade en unik identitet som slarvades bort.

Årets avsked: Det var vemodigt när Linus R Olsson, Viktor Wihlstrand, Emil Jönsson, Jacob Blixt och Erik Pärsson avtackades i samband med den sista seriematchen mot Utsikten. Alla fem har varit betydelsefulla kuggar i randigt under åren de medverkat. Skönt att BoIS-styret lärde sig något efter fjolårets avtackningsslarv och gav killarna den hyllning de så väl förtjänade.