lördag 30 december 2017

Blandade känslor

Man kan inte låta bli att förundras över alla de märkliga turer som varit i och kring Landskrona BoIS sedan uppflyttningen till Superettan i början av november. Först lades locket på i flera veckor, all information uteblev och hemsidan tystnade. Därefter dök det upp provspelare som det inte nämndes något om och sedan började det sippra ut i sociala medier vilka spelare som fått lämna etc. Uppretade supportrar krävde, med rätta, att få veta vad det var som egentligen försiggick, men det skulle dröja tills den 30 november innan klara besked om 2018 års trupp kom. 

Rasmus Alm lämnar BoIS. Foto: Ulf Bjarke
Då fick vi veta att BoIS förlängt med stommen av A-truppen, men att man inte lyckats komma överens med målvakten Ivo Vazgec. Tjugo minuter innan övergången till midnatt valde dessutom Rasmus Alm att bryta sitt kontrakt för att sedermera skriva på för nyblivna allsvenskarna Brommapojkarna. Det kändes snöpligt. Två nyckelspelare var plötsligt borta. Och vad värre var; backklippan Viktor Svensson hade heller inte skrivit på för 2018. Skulle även han lämna? Surr förekom även kring succétränaren Agim Sopis vara eller icke vara i föreningen. Vad i hela friden höll BoIS-styret på med?

Vid lucia presenterades ”den galna säsongens” första nyförvärv, men det blev ingen spelare, utan ett något oväntat val. Gamle bekantingen Peter Swärdh rekryterades i rollen som sportchef. Många supportrar tvivlade, liksom undertecknad, vad det här verkligen vad BoIS behövde mest av allt?

Ja, sedan hände inte så mycket mer innan jul. Agim Sopi fick en välförtjänt hyllning av våra supportrar och hemsidan puttrade igång så sakteliga igen. Men på sociala medier gick diskussionsvågorna höga. Varför hade inte Viktor Svensson fått förlängt? Fanns det verkligen styrelsefolk som inte såg Svenssons betydelse för laget? Och varför värvades inga nya spelare? Det hade väl aldrig hänt förut att BoIS inte sett till att förstärka truppen med en eller ett par gubbar innan jul?

Ett supporterupprop via Facebook, med krav på att Viktor Svensson skulle få stanna kvar, drogs igång och ett par dagar innan nyår gav det resultat. Svensson hade kommit överens om en förlängning med ett år. Men varför hade förhandlingarna varit så långdragna? Det hela föreföll märkligt.

Det hann alltså komma ordentligt med smolk i den randiga glädjebägaren efter avancemanget till Superettan. Och det som bara var ren och skär lycka över att randigt tagit sig tillbaka till sin rättmätiga plats i fotbollseliten utmynnade i blandade känslor.

För en utomstående, utan kopplingar till BoIS-styret, har underligheterna varit för många för att det ska kännas alltigenom bra. Men jag hoppas trots allt att det går att reda ut och att nyförvärven som vi så väl behöver för att stå väl rustade inför Superettan snart börjar dyka upp. 

Gott Nytt BoIS-år på er! Om en månad smäller det.