Funderingar efter segern mot Värnamo

Efter fem omgångar spelade i Superettan tycker jag att man kan börja se att BoIS står sig väl i konkurrensen och att laget klarar av att hålla spelet uppe mot samtliga lag. Om inte skador ställer till det bör en mittenplacering absolut inte vara en omöjlighet. Kanske kan vi till och med ställa siktet högre än så.

I gårdagens match mot småländska Värnamo var det påtagligt redan i första halvlek att randigt var det klart bästa laget och inte ens efter paus, då BoIS efter 2-0 sjönk tillbaka och började försvara ledningen, kom Värnamo fram till några ordentliga avslut. Förre BoIS-centern Pär Cederqvist såg ut som en skugga av vad han en gång var.

I randigt imponerades jag ånyo av Monday Samuel som visat sig vara det mest lyckade av våra nyförvärv. Nigerianen spelar klokt, med ett eller två tillslag, har en god förmåga att vinna mark på mittfältet och är frän i närkamperna. Enligt mig får Måns Ekvall och Igor Arsenijevic tampas om den andra platsen som balansspelare. Samuel rår de inte på.

För ett annat nyförvärv, Viktor Noring, var matchen en lugn dag på jobbet. Men för en målvakt är det förstås alltid skönt att hålla nollan i 90 minuter och för Viktors del var det första gången han gjorde det sedan han kom till BoIS. Eftersom Filip Pivkovski var avstängd fick även nye Granit Stagova fortsätta från start. Stagova spelade fram till Dennis Olofssons 1-0-mål och visade än en gång att han är en passningsspelare av rang. Men hur har han det med tempot?

Om Monday Samuel känns som det mest lyckade nyförvärvet så kan man knappast säga detsamma om inhopparen Bahrudin Atajic. Utifrån meritlistan med spel i Celtic, Zalgiris Vilnius med flera klubbar hade jag förväntat mig mycket mer. Dock ska man som bekant inte ta ut något i förskott eller ropa hej förrän man kommit över bäcken. Säsongen är lång och Atajic har förhoppningsvis ännu en växel att lägga in. Men just nu känns han mest vilsen.

Kommande söndag väntar Joakim Perssons Varberg på bortaplan. Det är ett lag som har haft väldiga bekymmer så här i upptakten av serien. Jag tror att vi har en god chans att vinna om vi undviker att göra om misstagen från Degerforsmatchen förra helgen. Det gäller alltså att fortsätta spela även om vi tar ledningen. Att flytta hem laget för tidigt och överlåta bollinnehavet till motståndarna brukar straffa sig.

BoIS - Örgryte genom åren

Jag tog mig tid med lite kalenderbiteri inför ÖIS-matchen på tisdag.

Örgryte och BoIS är två gamla kombattanter som i seriesammanhang stött på varandra hela 68 gånger. Allra första seriematchen lagen emellan var den 7 oktober 1923 i Allsvenskan Västra på Landskronas gamla idrottsplats ”Banan” på Artillerigatan. De rödblå vann stort med hela 5-1 och därefter även returmatchen i Göteborg kommande vår. Överhuvudtaget hade dåtidens BoIS förfärliga bekymmer med Örgryte som under huvuddelen av 1920-talet var ett allsvenskt topplag. Det skulle bli elva raka förluster innan randigt äntligen kunde ståta med en seger. Förbannelsen bröts den 5 maj 1929 då BoIS vann på IP med 2-1.

Om BoIS hade svårt för Örgryte under Allsvenskans barndom så skulle förhållandena bli de omvända under randigts glansperiod på 1970-talet. Lagen möttes tio tillfällen i den högsta serien åren 1971-1976 utan att BoIS förlorade en enda match. (Totalt blev det sju segrar och tre oavgjorda).

På denna sidan millennieskiftet har BoIS och ÖIS mötts i seriespel 18 gånger. Det har varit ganska jämnt. (Sju segrar för BoIS, sex oavgjorda och fem vinster för Örgryte). 

Philip Andersson och Igor Arsenijevic i en luftduell i
hemmamötet mot Örgryte 2015. Foto: Ulf Bjarke.

Av alla matcher mellan klubbarna är det förmodligen två som för randigts del etsat sig fast lite extra. Kvaldramat på Nya Ullevi 1958 inför 46 405 åskådare (den största publik som BoIS någonsin spelat inför), då Hasse Persson tidigt fick utgå efter skada och hela BoIS rasade samman och föll med 0-5. Mycket roligare var det i maj 2002 när Daniel Nannskog, två mål, och Henrik Nilsson, ett, såg till att randigt vann den tidiga allsvenska seriefinalen med 3-1. Därmed kunde vi ta sommarledigt som obesegrade serieledare. 

Allt som allt har BoIS och ÖIS, som nämnts, spelat 68 seriematcher. Det har blivit 23 segrar för BoIS, 13 oavgjorda och 32 vinster för Örgryte. I cupen har lagen mötts tre gånger - 1983, 1987 och 2006. BoIS har vunnit samtliga möten. I kvalsammanhang däremot gick det alltså åt pipan 1958. (Förluster 0-5 borta och 0-1 hemma). 

När vi nu ställs mot de rödblå från Göteborg i morgon kan det vara gott att veta att det är ett lag som randigt i modern tid har haft det rätt lätt mot. Senast vi möttes 2015 vann BoIS  båda matcherna. Får man be om en repris?

Tung säsongsöppning

Det var nästan lika kallt som i den allsvenska premiären mot AIK 1994, då BoIS var nyuppflyttade och nederlagstippade. Och precis som för 24 år sedan så föll säsongsöppningens stora förhoppningar pladask till marken. Då förlorade randigt med 1-3. Nu med 2-3.

Jag vill inte vara en dystergök, men påfallande ofta har BoIS-historien en tendens att gå igen. De säsonger som vi inleder med förluster brukar spelåret ofta gå i moll. (Vi föll exempelvis mot Örgryte borta i premiären av Allsvenskan år 2005 när vi trillade ner, och åkte även på stryk i inledningsmatchen mot Husqvarna 2014 året då vi åkte ur Superettan). Nåja, jag låter dessa funderingar stanna härvid. Varje säsong är en ny säsong och gamla mönster är till för att brytas.

Vad gäller matchen igår känns det som om Falkenberg vann, eftersom de spelade smartare och mera cyniskt. BoIS hade mest boll, men hallänningarnas spelvändningar var vassa. Och när de behövde lägga in en växel till (i andra halvlek), så gjorde de det.

BoIS anfallsspel gick helt i stå, En något ringrostig Sadat Karim slet som ett djur längst fram, utan att riktigt få något ut av det, medan Adi Nalic gjorde en slät figur. Hände det något, så hände det på Edafe Egbedis kant. Annars blev BoIS anfallsattacker enkelt tillintetgjorda av Falkenbergs försvar. Att deras målvakt Hampus Nilsson inte behövde göra en enda räddning på hela matchen säger det mesta.

Nästa omgång väntar Jönköping borta. Det blir också en svår match. Men om BoIS bara kunde smälla på lite mer och spela mera fysiskt så tror jag inte att det är helt omöjligt att ta med sig poäng hem till Skåne.

BoIS lag: Viktor Noring - Dennis Olofsson, Viktor Svensson, Philip Andersson, Alexander Tkacz - Måns Ekvall, Igor Arsenijevic - Edafe Egbedi, Adi Nalic, Monday Samuel - Sadat Karim. Inhoppare: Filip Pivkovski, Bahrudin Atajic och Granit Stagova.