söndag 29 oktober 2017

Nerver

In på stadion för ett sista varv efter maratonloppet kommer en ensam löpare. Han har tidigt ryckt ifrån sina konkurrenter och i praktiken lett från start till mål. Men den sista kilometern har han plötsligt börjat krokna. Stressad vänder han på huvudet flera gånger, och ser en av medtävlarna närma sig. Och ju mer han vänder sig om, desto sämre löper han. Man börjar så smått ana att den som leder kommer att bli ifattsprungen och omsprungen kanske på själva upploppet, de allra sista meterna.

Efter förlustmatchen mot Oddevold i Uddevalla så undrar jag om det inte är just så här det är i BoIS. Di randige har plötsligt börjat snegla över axeln istället för att fokusera på det egna spelet. Att BoIS annars så stabila backlinje inte alls agerade så bestämt och resolut som tidigare under året, utan tvärtom var tagna av stundens allvar, var uppenbart. Trist nog kom kaptenen Philip Anderssons misstag att avgöra matchen.

Det är en konst i fotboll att bli en vinnare. Man kan lägga tusentals timmar på träning, vara taktiskt drillad, ha god speluppfattning, vara teknisk, muskulös, snabb med mera. Men är det mentala inte på plats spelar det ingen roll. Det är då man förlorar.

söndag 22 oktober 2017

Om Måns Ekvalls betydelse

I ett tidigare blogginlägg lyfte jag fram BoIS mittback Viktor Svensson och betonade att han och kollegan Philip Andersson varit en starkt bidragande faktor till att randigts försvarsmur varit i stort sett ogenomtränglig hela säsongen. Men efter nederlaget i Oskarshamn, då mittbackarnas förlustfria svit sprack, är jag beredd att lyfta fram ännu en spelare, vars betydelse för BoIS inte ska underskattas. Det rör sig förstås om Måns Ekvall, som var avstängd igår. 

Ekvall brukar inte göra några spektakulära prestationer när han är med. Men han spelar lugnt och tryggt i sin roll som brygga mellan innerförsvaret och det offensiva mittfältet och ligger oftast exakt rätt i positionsspelet. Tre gånger i år har BoIS ställt upp med en elva utan Ekvall i laget. Mot Utsikten borta, Elfsborg i cupen hemma och Oskarshamn. Mönstret är tydligt. BoIS har förlorat samtliga dessa matcher och blivit svagare bakåt. I Oskarshamn igår uppstod ett hål på mittfältet i andra halvlek när randigt ångade på för ett segermål. Jag frågar mig, hade vi spelat på samma vis med Ekvall i laget? Nej, det är väl knappast troligt.

En annan tanke som infunnit sig efter två svaga bortainsatser i rad är om det så smått börjat gå nerver i det hela. Har de många unga spelarna den rätta kylan nu när BoIS ska knyta ihop säcken? Förhoppningsvis kan vi slippa de här funderingarna om Ängelholm ger oss en hjälpande hand i eftermiddag när de gästar Listerlandet för en match mot Mjällby.

söndag 15 oktober 2017

Den som väntar på något gott

Det är 20 år sedan BoIS vann en serie. Det är 16 sedan senaste uppflyttningen och lika lång tid har gått sedan randigt på allvar var involverade i en toppstrid. Det har dessutom varit tre svåra år på svensk fotbolls bakgård i division 1. Men trots rycket i Hällevik den 17 september, då BoIS vann över Mjällby, är Superettan ännu inte riktigt klar.

Nära 4 000 på IP hade givetvis hoppats att få se ett avgörande på hemmaplan i matchen mot Utsikten och randigt gjorde vad som behövdes när de besegrade göteborgslaget med 2-0. Men väntan är ännu inte över eftersom Mjällby grep halmstrået i Kristianstad och - även om det låter helt osannolikt -  fortfarande kan nå ifatt BoIS niopoängsförsprång med tre omgångar kvar.

Härnäst väntar Oskarshamn borta. Är det där som vi får jubla? Eller blir det i Uddevalla, eller - ve och fasa - måste vi vänta tills sista omgången när vi möter Karlskrona på hemmaplan?  Kan det verkligen gå så illa att BoIS måste kvala? Nej, knappast. Det här går vägen.

Själv håller jag en slant på att det blir skumpa i Småland nästa helg. Oskarshamn har inget att spela för och läcker betänkligt bakåt. Annars skulle det kunna passa bra om grabbarna i laget gav tränare Sopi en födelsedagspresent i Uddevalla veckan därpå.

lördag 7 oktober 2017

Västgötaklimax


Det blev en typisk västgötaklimax när BoIS åkte på stryk i Skövde under lördagen, men efter sex raka segrar och tolv seriematcher i rad utan förlust låg det väl lite på lut, i synnerhet som truppen som var på plats var den tunnaste vi mönstrat hittills i år.

Särskilt saknad bland frånvarande spelare var avstängde Viktor Svensson, som under säsongen varit den kanske viktigaste pusselbiten i Agim Sopis lagbygge. Han och mittbackkollegan Philip Andersson har utan tvekan utgjort Söderettans mest svårforcerade mittförsvar och starkt bidragit till att BoIS-målvakten Ivo Vazgec så sällan behövt plocka bollen ur nätmaskorna.

Jag roade mig med att granska hur det gått för BoIS i de matcher då de båda resarna inte varit på plan samtidigt och det var som jag misstänkte. Mot Kristianstad i våras saknades Viktor Svensson. Då fick BoIS 1-1 med ett nödrop. I matchen mot Mjällby hemma gick Philip Andersson av i den 59:e minuten. Randigt gjorde 1-0, men Mjällby kvitterade fem minuter före full tid. Mot Utsikten i Göteborg stod det 0-0 strax innan halvtid då Philip Andersson skadade sig och gick ut. Efter paus avgjorde hemmalaget. Och så var det alltså matchen mot Skövde under lördagen med Viktor Svensson avstängd.

Di randige har inte förlorat en enda seriematch med Philip Andersson och Viktor Svensson på plan samtidigt sedan Qviding borta i oktober i fjol. Det tål att tänkas på.

söndag 1 oktober 2017

På väg mot klubbrekord?


Måns Ekvall och Edafe Egbedi firar segern i Göteborg.
Det hade varit lätt att förlora fokus. Polishelikoptrar i luften, nazister och motdemonstranter på gatorna, kravallutrustad ordningsmakt runt om i staden och en ganska dålig inramning undantaget de knappt hundra BoISarna som tagit sig till Valhalla IP . En oro låg i luften som sällan eller aldrig när randigt spelar match och det var nog många fotbollsåskådare som valde att stanna hemma. 

Men Agim Sopis mannar visade ingen pardon mot det göteborgska motståndet. Bottenlaget Qviding besegrades med 0-2 efter en match som BoIS ägde från första matchminuten. Med större skärpa i avsluten skulle segern ha kunnat bli betydligt större. Men nu blev det onödigt nervöst, som vanligt, innan Dino Mesic punkterade matchen på övertid. Han stod även för matchens första mål när han nickade in ett inlägg från Dennis Olofsson i första halvlek och tackade på så vis för förtroendet för att han för första gången fått spela från start sedan han kom till BoIS i somras. Eftersom toppkollegan Utsikten oväntat åkte på däng mot Oddevold är avståndet till närmaste lag hela elva poäng med fem omgångar kvar att spela och det känns onekligen som om Superettan är väldigt nära. Men ännu tänker jag inte ropa hej.

Spännande att följa inför avslutningen är om BoIS kommer att slå klubbrekordet för minst antal insläppta mål under en säsong. Ivo Vazgec och Amr Kaddoura (ett insläppt mål) har ännu så länge släppt tolv bollar förbi sig. (Med det är BoIS svårast att göra mål på av Sveriges alla elitlag). Säsongerna 1943/1944 och 1952/1953 släppte randigt in 17 mål. Jag undrar om det är rekord som är på väg att raderas?