Sammanfattning av 2018

År 2018 blev inte den säsong vi alla hade hoppats på. BoIS återvände till Superettan och gjorde en hyfsad vår. Men på hösten klappade laget ihop fullständigt och det hela slutade med en sistaplats och degradering till Division 1 Södra . Det blev självfallet mest dystra minnen. Trots det kommer här en sammanfattning:

Alexander Tkacz gjorde årets snyggaste mål. Foto: Ulf Bjarke

Årets mål: Alexander Tkacz' volleyvänster i hemmamatchen mot Örgryte var utan tvekan det allra tjusigaste.

Årets underhållare: Adi Nalic. Den ende som på allvar utmanade motståndarna och bjöd på fotbollsartisteri.

Årets genombrott: Adi Nalic. Dessvärre förlorad nu till Malmö FF.

Årets frisparksskytt: Vakant. Thierry Zahui lämnade ett stort hål efter sig. BoIS hade ingen som kunde skjuta frisparkar 2018 och gjorde få mål på fasta situationer.

Årets bluff: Peter Condrup. Storfinansiären med ”det randiga hjärtat”. När föreningens medlemmar valde en ny styrelse började AKEA sponsra BoIS ärkerival istället. Så gör man förstås inte om man har ett randigt hjärta.

Årets mest saknade: Viktor Svensson. När han lämnade BoIS för bankjobbet i Stockholm föll försvarsspelet samman som ett korthus. Randigt spelade elva matcher utan honom och vann inte en enda. (Med Viktor i laget blev tabellraden: 5 vunna, 5 oavgjorda och 10 förluster.)

Igor Arsenijevic blev årets mest varnade spelare.
Foto: Ulf Bjarke.

Årets fuling: Igor Arsenijevic drog på sig sju varningar. (Hack i häl på honom kom Adi Nalic, Alexander Tkacz och Monday Samuel som alla fick syna domarens gula kort sex tillfällen. Philip Andersson blev BoIS ende utvisade spelare.) 

Årets debut: Melvin Frithzell. Det hann gå 37 minuter i debutmatchen mot Gefle innan han fick näta i den randiga tröjan, men därefter skadade han sig. 

Årets match: Derbyt mot HIF på hemmaplan. Randigt dominerade spelet, men kom oturligt nog i underläge. Sadat Karim utjämnade på övertid, varefter inhopparen Sean Okoli hade chansen att bli en oförglömlig matchvinnare, men hans nick gick rakt på HIF-målvakten.

Årets dystraste svit: BoIS avslutade serien med att spela åtta raka matcher utan att vinna.

Årets vanligaste resultat: 1-2. Sju gånger. (Sex tillfällen i serien.)

Årets ovanligaste resultat: 1-0. BoIS spelade 42 matcher under året, men någon 1-0-seger lyckades vi aldrig bärga.

Årets tryck: Derbyt mot di röe hemma blev en fest med över 8000 på plats. Så mycket folk har det inte varit på IP sedan år 2005 då HIF senast gästade Landskrona för en seriematch. 

Årets bottennapp: Rosengård borta, Brage borta, Öster borta och Örgryte borta. Öster borta var nog allra värst. 0-5 i baken och en beklaglig klackinsats.

Årets floppar: Det värvades friskt under 2018, men få bidrog med något positivt. Viktor Noring, Bahrudin Atajic, Noor Zadran, Joe Sise och Emmanuel Okine. Har BoIS någonsin plockat in så många svagt presterande spelare på en gång? 

Ännu en hedersam förlust

Jönköping Södra besegrade BoIS med 1-2 i årets sista seriematch på IP. Det betydde dock ingenting för utgången av Superettan. Vårt randiga lag är som bekant redan klart för nedflyttning.

Precis som i förra hemmamatchen mot Eskilstuna gjorde BoIS en spelmässigt godkänd insats. Men det som då slutade med 0-0 och en poäng blev idag till en förlust. Möjligen berodde det på att Jönköping kämpade för ett nytt kontrakt, medan randigt egentligen inte hade något att spela för - mer än äran.

Ledningsmålet för smålänningarna kom redan i den nionde minuten då Tommy Thelin styrde in ett felriktat skott. BoIS ryckte upp sig efter det, men skapade väldigt lite framåt. En kvittering kom dock precis innan halvlek när Adi Nalic nådde in med ett inlägg från höger som Monday Samuel skarvnickade i mål. 

Matchen gick i stå i andra halvlek och såg ut att sluta oavgjort, men det grönvita laget ville något annat. Tio minuter innan ordinarie matchtids slut snavade en Jönköpingsspelare över Philip Ljung och domaren blåste straff. Den räddades dock av Amr Kaddoura. Men tio minuter senare - på tilläggstid - fick Jönköping en straff till sedan Måns Ekvall fällt inhopparen Benjamin Tannus. Gästernas Jesper Svensson gjorde inget misstag denna gång och så var den dagen förstörd.

BoIS kämpade tappert, men som så många gånger förr den här säsongen, så räckte man alltså inte till. 

Tänk, så fort det kan svänga i fotboll! För ett år sedan stod man och njöt på ståplats efter seriesegern i Division 1. Efter många tunga år kändes det som om vändningen hade kommit för randigt. Men istället blev det tvärtom. Nu har vi fått genomlida en av de sämsta säsongerna i föreningens historia. Det är som en elak fotbollsgud bestämt sig för att djävlas lite extra med oss som håller på Landskrona BoIS, men vi kommer igen. Vi kommer alltid igen!

Matchfakta: BoIS - Jönköping Södra 1-2 (1-1). Målskyttar: 0-1, Tommy Thelin (9). 1-1, Monday Samuel (45). 1-2, Jesper Svensson (90+2). Publik: 1 171.

BoIS lag: Amr Kaddoura - Philip Ljung, Philip Andersson, Måns Ekvall - Alfons Sampsted, Monday Samuel, Igor Arsenijevic, Akram Mansour, Dennis Olofsson - Adi Nalic, Sadat Karim. Inhoppare: Kevin Jensen, Emil Jönsson och Filip Pivkovski.

Ett fall framåt

Viktor Svenssons avhopp
är en av orsakerna till
BoIS höstras.

BoIS gjorde en betydligt bättre insats i bortamötet mot GAIS än mot Öster i förra omgången. Likväl blev det förlust med 3-1 och nu ska det till ett mirakel för att sejouren i Superettan inte ska vara över för den här gången.

Det syntes redan i matchinledningen att dagens BoIS-elva verkligen försökte att göra sitt allra yttersta för att återupprätta sin förlorade heder. Det var en helt annan glöd i manskapet - vilket inte minst märktes i ett hetare närkampsspel - än i Småland förförra helgen. Men randigt hösten 2018 är ett helt annat lag än det som tog steget upp för ett år sedan. Det saknas framför allt ledargestalter. Ivo Vazgec är borta, likaså Viktor Svensson och när nu Philip Andersson skadat sig vet man på förhand att försvaret kommer att svikta förr eller senare. I Göteborg skedde det i den 38:e minuten när Edin Hamidovic gjorde 1-0. 

I den andra halvlekens inledning rensade Emmanuel Okine bollen rakt på Igor Arsenijevic så att den rullade fram till nyss nämnde Hamidovic som utökade GAIS-ledningen till 2-0. BoIS kom emellan och reducerade till 2-1 sedan Adi Nalic via ett inspel från höger hittat in till Sadat Karim. Då tändes ett litet hopp, men det släcktes definitivt tio minuter från slutet när BoIS-försvaret sjabblade än en gång och Dusan Djuric sköt in 3-1 bakom Amr Kaddoura i randigts mål.

Många spelare jobbade och slet berömvärt matchen igenom. Dennis Olofsson, Jetmir Haliti och Adi Nalic ska alla ha en extra eloge för att de verkligen tog jobbet. Tyvärr var det inte tillräckligt. 

Att i det här läget försöka hänga tränare och ledare i BoIS är långtifrån konstruktivt. Inte heller är det någon mening att tro att Agim Sopi ska komma tillbaka som någon slags BoIS-Messias. Agim valde att lämna efter två katastrofinsatser mot Rosengård och Brage och en seger på tolv matcher. Hans lagbygge visade sig att inte hålla måttet. Det är den bistra sanningen. 

Jag återkommer med mina funderingar på varför den här säsongen blivit så misslyckad längre fram.

En svart lördag i Småland

Nej, det finns faktiskt inga ursäkter. Så som Landskronafamiljen uppförde sig (kamouflerade till BoIS-supportrar) på Myresjöhus Arena denna oktoberlördag kan inga undanflykter i världen vara till hjälp.

Det räckte alltså inte att skälla ut ledare och spelare som efter de två senaste hemmamatcherna. Man var tvungna att ta protesterna ett varv till och skämma ut föreningen i direktsänd TV. När kravallutrustad polis började utrymma bortastå, men de så kallade BoIS:arna vägrade att lämna arenan, ville jag sjunka genom jorden. Det var ett av de pinsammaste ögonblicken som jag upplevt under alla åren som randig supporter.

Jag har följt BoIS sedan de allsvenska åren på 1970-talet, och gjort det med stolthet. Men idag skämdes jag. Den fotbollsförening som ligger mig så varmt om hjärtat hade kapats av en klick ”fotbollsmördare” som gjorde sitt absolut yttersta för att förstöra för Växjöpubliken och alla oss andra som kommit för att titta på matchen.

Det är tuffa tider för BoIS. Klubben hänger på repen och riskerar att försättas i konkurs. Att då, i ett sådant läge, ställa till det så att kravallpolis måste ingripa är så huvudlöst korkat att man baxnar. Det lär bli dryga böter för vår förening. Jag hoppas att BoIS-styret vågar vara tuffa och trycker till de skyldiga, för den sortens supporterskap kan vi vara utan.

Det spelades en match också mitt i tumultet. Den vann Öster med 5-0 och därmed är det nästan klart att BoIS trillar ur Superettan. Bottenkollegan Värnamo vann nämligen över Halmstad och är nu fem poäng före med fyra matcher kvar att spela.

Nådastöten?

Det kan ha varit nådastöten. BoIS förlorade med 3-4 i en svängig hemmamatch mot bottenkollegan IK Frej, och sjunker nu allt djupare ner under Superettans nedflyttningsstreck. Fem omgångar återstår av serien, så vi ska ännu inte kasta yxan i sjön, men det ser sannerligen mörkt ut.

Randigt tog tidigt ledningen i matchen genom isländske ytterbacken Alfons Sampsted som först försökte klacka in Adi Nalics högerinlägg, men sedan blixtsnabbt vände sig om och slog in returen. Då såg det lovande ut. Bortalaget tog dock snabbt tillbaka initiativet och kvitterade efter en halvtimme. Det resultatet stod sig till halvtid.

Sju minuter in i andra halvlek sköt Frejs Philip Wiström in 1-2 på frispark. Efter det såg BoIS ut som ett slaget lag. Men randigt skulle resa sig. Filip Pivkovski kvitterade med en kanonträff från sin högerposition en kvart före slutet och fem minuter senare gjorde Alexander Tkacz 3-2 med ett vänsterskott strax utanför straffområdet. Segern var alltså bara några minuter borta. Men matchen skulle svänga igen. I den 89:e minuten fick bortalaget straff sedan Philip Andersson rivit ner Frejs Dusan Jajic. Joakim Runnemo fintade bort Viktor Noring i BoIS-målet och så var det 3-3. Därefter, i den fjärde övertidsminuten, lyckades inhopparen Luca Gerbino Polo skarvnicka in Frejs segermål. Det var en osannolik upplösning av matchen och bittert förstås.

Trots att BoIS bjöd på gratis entré denna viktiga kamp hade endast 2155 personer mött upp. Jag kan inte låta bli att tycka att det är en svag siffra när så mycket står på spel. Tyvärr kunde vissa supportrar på engelska läktaren inte heller hantera sin frustration efter slutsignalen. Jag vet inte vad ska vara bra för, men försöken att ställa spelare och tränare till svars skadar mer än det hjälper.

Matchfakta: BoIS - IK Frej 3-4 (1-1). Målskyttar: 1-0, Alfons Sampsted (17). 1-1, Dusan Jajic (30). 1-2, Philip Wiström (52). 2-2, Filip Pivkovski (73). 3-2, Alexander Tkacz (79). 3-3, Joakim Runnemo (89). 3-4, Luca Gerbino Polo (90+4). Publik: 2 155. 

BoIS lag: Viktor Noring - Alfons Sampsted, Philip Andersson, Emmanuel Okine, Alexander Tkacz - Filip Pivkovski, Måns Ekvall, Igor Arsenijevic, Akram Mansour - Adi Nalic, Sadat Karim. Inhoppare: Monday Samuel och Jakob Andersson.

En strimma hopp

Efter brakförlusten i Borlänge, 1-5, lämnade Agim Sopi sitt tränaruppdrag i Landskrona BoIS och Jack Majgaard Jensen tog över. Det gav resultat direkt. I Falkenberg förra veckan tog randigt säsongens främsta skalp då serietvåan besegrades med 2-1. En intressant iakttagelse är att BoIS under säsongen aldrig haft bollen så lite som i Falkenberg. Ändå lyckades man vinna.

Jag har egentligen ingen anledning att vara kritisk mot Agim Sopi. Han förde upp BoIS i Superettan  och var under sin tid som tränare ett med klubben och dess supportrar. Trots det kan jag inte låta bli att fundera på vad det var som gick snett den här säsongen. Jag har kommit fram till att det huvudsakligen var Sopis envisa vana att sällan ändra spelmodell. Han lät aldrig laget spela tillknäppt försvarsfotboll, även om omständigheterna många gånger krävde det, och just därför blev vi gång efter annan straffade av lag med snabba omställningar och kvicka anfallare. Det spelade ingen roll hur fint vi spelade. Jack Majgaard Jensen ändrade på det här omgående och via ett mer cyniskt spel gav det resultat. 

Bottenstriden är ett getingbo. GAIS, Norrby, Jönköping, Frej, Värnamo, Varberg och BoIS. Alla kämpar om att undvika den andra nedflyttningsplatsen jämte Gefle, som verkar avsågade. Dessutom står striden om att undvika de obehagliga två kvalplatserna. För ett par veckor sedan tyckte jag att det kändes kört. Randigt sjönk som en sten och verkade bara bli sämre för varje omgång som gick. Men efter bragden i Falkenberg har en strimma hopp börjat spira igen. Med blod, svett och tårar och uppskjutet finlir kan det gå vägen. 

I morgon gäller det den otroligt viktiga sexpoängsmatchen mot Varberg på IP. Jag hoppas att vi i publiken är lika taggade som laget.

Platt fall i Rosengård

Efter en svag insats i derbyt mot Helsingborg trodde jag att BoIS skulle ta sig samman. Men i cupmötet mot FC Rosengård på onsdagskvällen fortsatte laget att spela precis lika blekt och andefattigt som på Olympia. Det resulterade i ännu ett nederlag. Division 2-laget FC Rosengård slog alltså ut randigt ur Svenska Cupen och stundtals var det faktiskt så att man satt och skämdes för hur håglöst spelarna uppträdde.

Vackra flaggor på Olympia.

Jag har i ett tidigare blogginlägg skrivit att det var helt rätt av BoIS-styret att förstärka truppen under sommarfönstret. Det anser jag fortfarande. Men utav de sex spelare man tog in är det egentligen bara en som hittills har hållit måttet; islänningen Alfons Sampsted.  Varför har Agim Sopi valt att satsa på nyförvärv som det tar månader för innan de kommer i matchform? (Om ens det.) Det är obegripligt.

Landskrona BoIS är en klubb med anor. Vi har en historia att vara stolta över. Vi var med i den första Allsvenskan 1924/1925, har 34 säsonger i högsta serien, ett cupguld, fem cupfinaler och är i ledning i maratontabellen för den näst högsta serien. Sådant bör nya spelare upplysas om, så att de bär den randiga tröjan med värdighet. Vi är inte vilket projektlag som helst.

Det vi fick se på Rosengårds IP på onsdagskvällen gjorde ont. Undantaget Alexander Tkacz och ovan nämnde islänning var det ingen som stod upp för klubbens färger. Vi var som ett ängagäng från gärdsgårdsserien. Rosengårds 2-0-seger var solklar och BoIS förmådde blott att vaska fram några halvchanser.

Osökt infinner sig frågan: Klarar vi verkligen av att rädda kontraktet i Superettan? Jag tvivlar. Men hoppet är som bekant det sista som överger människan. 

Heja BoIS!

Generationen som svek

Finns det några nutida spelare med hjärta för sin moderklubb? Jag kan inte låta bli att undra när jag får läsa att 34-årige Alexander Farnerud i dagarna provspelar för Helsingborgs IF.

Som nästan alla randiga fotbollsanhängare känner till är Alexander och Pontus Farnerud, Rasmus Lindgren, Johan Andersson och Jonas Olsson stommen av BoIS gyllene fotbollsgeneration, vilka vid unga år lämnade Landskrona för framgångsrika karriärer utomlands. Många supportrar har förstås hoppats att någon gång få återse sina gamla favoriter i BoIS, men i takt med att spelarna har återvänt hem till Sverige har den ena besvikelsen avlösts av den andra. Pontus Farnerud valde IFK Göteborg, Rasmus Lindgren Häcken. Något senare gick även Alexander Farnerud till samma klubb. Nej, inte ens Jonas Olsson, som verkade vara den boisigaste av dem alla, hade tillräckligt varma känslor för klubben som fostrade honom. Jonas valde som bekant Djurgården förra året.

Alla dessa svikande hemvändare har självfallet gjort oss supportrar bedrövade, men samtidigt har de flesta insett att BoIS ekonomi inte räckt till för spelarnas lönemässiga krav. Att spel i Division 1 inte heller har varit tillräckligt attraktivt rent sportsligt har vi förstås också varit på det klara med.

Alla dessa besvikelser sammantagna kan dock inte mätas med känslan jag får när jag läser att Alexander Farnerud, efter sin sejour i Häcken och en karriär som egentligen var över, nu ämnar försöka sig på en comeback i ett lag som spelar i samma serie som BoIS och dessutom är våra ärkerivaler. Det är som att bli sparkad i skrevet. 

Jag vet att BoIS styrelse och dåvarande sportchefen Lars Persson inte släppte iväg Farnerud till Marseille när han ville och att han tog illa vid sig för det. Men Herre Gud! Det är femton år sedan och hela BoIS styrelse sedan den tiden är ju utbytt. Den trogna publiken på IP finns dock kvar.

Alexander själv påstår, enligt Helsingborgs Dagblad, att det är en lockelse att få spela i en klubb med ambitionen att ta sig upp till Allsvenskan. Det låter krystat. Han har ju redan spelat i högsta serien och är till åren kommen. Tror han verkligen att han har något att tillföra i Helsingborg nästa år?

En mycket vackrare avslutning på Farneruds fotbollskarriär hade förstås varit om han som erfaren nestor kommit hem till klubben som fostrade honom och gett den en hjälpande hand i kampen för nytt kontrakt och ekonomisk överlevnad. Han hade blivit avgudad och för evigt älskad i Landskrona. Men istället kom detta besked. Det är tragiskt!

Idrotten gör en ofta besviken och i den moderna fotbollens tidevarv är många spelare inte värda sina supportrar. Jag skickar en tanke till Rolf Nilsson istället. Totalt 323 A-lagskamper i BoIS! Väldigt få fotbollsspelare kommer upp i så många matcher i en och samma klubb på 2000-talet. Vila i frid, Rolf!

Oavgjort mot jumbon

En poäng är allltid en poäng och därför bör man kanske vara nöjd. Men sett till spelet och motståndet - BoIS mötte tabelljumbon - var måndagens möte mot Värnamo på Finnvedsvallen ett riktigt sömnpiller, framför allt i den andra halvleken. 

Randigt tog ledningen i den 18 minuten sedan Jetmir Haliti spelat in från vänsterkanten till en centralt placerad Monday Samuel som gjorde 0-1. Men det roliga varade bara några få minuter. Sedan rev Alexander Tkacz ner Pär Cederqvist i BoIS straffområde och domaren Fredrik Klitte blåste straff. Straffen placerade den förre BoIS-centern till höger om Amr Kaddoura och så var det 1-1. Ett resultat som stod sig matchen ut.

Sammantaget, sett till spelet, var BoIS något bättre än Värnamo, men chanserna var få och vare sig Melvin Frithzell eller anfallskollegan Sadat Karim hade någon särskilt lyckad dag på jobbet. En av de bästa i randigt var nyförvärvet Emmanuel Okine som skötte mittbacksspelet, tillsammans med Viktor Svensson, på ett tillfredsställande sätt. (Det kan bli tufft för avstängde Philip Andersson att återta sin plats). Ett annat nyförvärv, Noor Zadran, gjorde ett piggt inhopp i mitten av den andra halvleken och några tillfällen snurrade han friskt med Värnamobackarna. 

Överhuvudtaget är det många nya spelare som kommit, eller är på väg, till BoIS denna sommar. Det är rätt satsat, tycker jag. Ett nytt kontrakt i Superettan står på spel och det gäller att agera. Dessutom börjar skador, avstängningar och annat elände att ställa till det. Mot Värnamo fick Adi Nalic vila sedan han drabbats av ett allergianfall, medan Edafe Egbedi skadade sig och blev utburen på bår. Både Alexander Tkacz och Sadat Karim fick syna domarens gula kort, varför de är avstänga i hemmamatchen mot Degerfors. Men vad gäller Nalic så får vi hoppas att han är tillbaka i den matchen. BoIS offensiv får en annan dimension med honom på planen.

Matchfakta: Värnamo - BoIS 1-1 (1-1). Målskyttar: 0-1, Monday Samuel (18). 1-1, Pär Cederqvist (20).  

Publik: 1 115.

BoIS lag: Amr Kaddoura - Alexander Tkacz, Emmanuel Okine, Viktor Svensson, Jetmir Haliti  - Edafe Egbedi, Måns Ekvall, Monday Samuel, Filip Pivkovski - Melvin Frithzell, Sadat Karim. Inhoppare: Igor Arsenijevic, Noor Zadran och Philip Ljung.

Dyrköpt seger mot Gefle

BoIS besegrade bottenkollegan Gefle i Superettans höstupptakt på söndagseftermiddagen. Målskyttar för randigt i en händelserik 3-1-seger var Adi Nalic, två gånger, och Melvin Frithzell. Sommarvärvningen Frithzell fick alltså en smakstart i sin nya klubb och kanske kan han bli tungan på vågen i BoIS kamp för nytt kontrakt. 

Att spela fotboll mitt på dagen när det är närmare trettio grader varmt är egentligen alldeles uppåt väggarna och den här matchen var inget undantag. Det var stekhett på engelska läktaren och av allt att döma snäppet värre nere på planen. Men trots att spelet av ren nödvändighet sjönk ner i tempo vissa perioder, så var det ändå en sevärd match vi fick bevittna. 

Adi Nalic sköt 1-0 redan i den andra minuten; ett mål som gav BoIS en perfekt start. Gefle tilläts sticka upp några gånger, men allt som allt var det randigt som kontrollerade matchens första halvtimme. Det gav också utdelning. 2-0 kom sedan Måns Ekvall brutit ett Gefleanfall på mittplan. Han passade till en ledig Melvin Frithzell i högerytterposition som i steget sköt sitt första BoIS-mål. Sedan slog svartvitt av på takten och bjöd Gefle på en onödig reducering precis innan paus. Målskytt: Adam Bergmark Wiberg

Matchens andra halva blev händelserik. Efter tjugo minuter linkade målskytten Frithzell av skadad. Därefter gjorde Adi Nalic 3-1 efter ett väggpass från Sadat Karim. Segern verkade vara i hamn. Men när inhopparen Granit Stagova sjönk samman alldeles utanför BoIS straffområde i en befarad knäskada lade domaren till hela sju minuter.

I den fjärde övertidsminuten fick bortalaget en straff efter en duell mellan Philip Andersson och en Geflespelare. Det hela resulterade i en utvisning för Philip Andersson. (Jag har i skrivande stund ännu inte riktigt fått kläm på om bedömningen var korrekt, eftersom även TV-bilderna missade vad som hände). Hur som helst; i BoIS mål står Amr Kaddoura och han är något av en expert på straffar, vilket han visade även denna gång då han gjorde en enastående räddning på Piotr Johanssons välplacerade skott.

BoIS lyckades således bärga tre välbehövliga pinnar, men det var en dyrköpt seger. Beklagligt nog lär Granit Stagova vara borta en längre period framöver och för lagkapten Philip Anderssons vidkommande väntar en avstängning i den viktiga matchen i nästa omgång mot Värnamo på bortaplan. Dessbättre var Melvin Frithzells skada av det godartade slaget.

Matchfakta: BoIS - Gefle 3-1 (2-1). Målskyttar: 1-0, Adi Nalic (2). 2-0, Melvin Frithzell (37). 2-1, Adam Bergmark Wiberg (43). 3-1, Adi Nalic (70). 

Publik: 1 654.

BoIS lag: Amr Kaddoura - Philip Ljung, Philip Andersson, Viktor Svensson, Jetmir Haliti  - Edafe Egbedi, Måns Ekvall, Monday Samuel, Adi Nalic - Melvin Frithzell, Sadat Karim. Inhoppare: Igor Arsenijevic, Filip Pivkovski och Granit Stagova.

Seger för Öster på IP

BoIS föll även i den sista matchen innan sommaruppehållet. Småländska Öster blev för svåra och knep en uddamålsseger, 2-3, i mötet på Landskrona IP på söndagen. Randigt har nu fyra raka förluster och det torde vara en efterlängtad semester för Agim Sopi och hans mannar som väntar. Tid ges förstås att ordentligt tänka igenom vad det är som har fallerat den senaste månaden.

Halva serien är nu spelad och för BoIS del kan man skönja vissa mönster. I tio av femton matcher har man till exempel varit det spelförande laget och haft mest bollinnehav, men man har bara vunnit en av dessa tio matcher (Värnamo hemma). Det är uppenbart att ett markant spelövertag sällan leder till seger. 

I matchen mot Öster gick mönstret igen ännu en gång. BoIS låg på och skapade massor med chanser, medan smålänningarna kontraslog och gjorde mål på de få möjligheter de fick. Randigt är otroligt beroende av sin ende anfallare, Sadat Karim, men är han ur slag - vilket han varit den senaste månaden - så vinner BoIS inga matcher. Karim är dessutom alldeles för begränsad i sitt spelsätt och behöver understöd i form av kvicka yttrar och mittfältare som fyller på i straffområdet. Dessa spelare har dock inget målsinne alls. Det är talande tycker jag att vare sig Bahrudin Atajic, Granit Stagova, Filip Pivkovski eller Edafe Egebedi har lyckats att göra mål. Jag höll på att nämna Sean Okoli också. Men han spräckte ju sin nolla mot Öster.

Försvarsmässigt är BoIS alldeles för enkla att få hål på. Det beror främst på avsaknaden av naturliga ytterbackar samt en målvakt som tyvärr inte ger den stadga som behövs i det egna straffområdet. Förra året gav jag Agim Sopi en eloge för hans drag att omskola Dennis Olofsson och Alexander Tkacz till backar. Själv trodde jag inte alls på det, eftersom ingen av dem är naturliga försvarare. Men det som fungerade alldeles utmärkt i fjol, i Division 1, har varit precis så riskabelt som jag befarade i år. Framför allt Dennis Olofsson har kolossala problem med motståndarlagens anfall, vilket han inte minst visade mot Öster. Han har svårt att värdera situationerna, vet ofta inte när han ska falla eller stöta och är alldeles för snäll i duellspelet. Flytta upp Dennis på mittfältet igen! Han har fått en otacksam uppgift som inte passar hans spelartyp.

BoIS ekonomiska situation är prekär. Det saknas pengar och elitlicensen är i fara. Men styrelsen borde ändå se över möjligheten att låna in någon eller några förstärkningar i sommar. Helst en spelare i varje lagdel. En returbiljett till Division 1 Södra vore förödande.

Matchfakta: BoIS - Öster 2-3 (1-2). Målskyttar: 1-0, Måns Ekvall (11). 1-1, Simon Helg (24). 1-2, David Johannesson (29). 2-2, Sean Okoli (74). 2-3 Dragan Kapcevic (84).

Publik: 1 728.

BoIS lag: Amr Kaddoura - Dennis Olofsson, Philip Andersson, Viktor Svensson, Alexander Tkacz - Måns Ekvall, Igor Arsenijevic - Edafe Egbedi, Sean Okoli, Adi Nalic - Sadat Karim. Inhoppare: Philip Ljung och Filip Pivkovski.

Håglös insats i VM:s skugga

Att spela svensk elitfotboll mitt under pågående VM-turnering är i grund och botten en dålig idé. Idag hade fyra klubbar i Superettan hemmamatch samtidigt som Argentina - Island och Danmark - Peru TV-sändes från Ryssland. Samtliga lag fick se publiksiffrorna sjunka.

Till Finnvedsvallen kom det bara 563 personer. Det var första gången i år som Värnamo på sin hemmaplan drog så lite folk. Örgryte brukar normalt sett spela inför en publik på drygt 2000, men i matchen mot Norrby kom det endast 1456 - årets sämsta siffra. Och Gefle som vanligtvis har publiksiffror på över 1000 personer hade i hemmamatchen mot Öster bara 869. Även hos oss i Landskrona var tillströmningen skral. Endast 1806 åskådare hade sökt sig till IP. Det var förstås det sämsta vi sett i publikväg den här säsongen. 

Ett par tusen fotbollsintresserade valde således TV-soffan istället för livefotboll den här lördagen. Jag befarar att det kommer att fortsätta på samma sätt hela VM-turneringen. 

I sammanhanget kan jag inte låta bli att fråga mig varför Superettan, liksom andra elitfotbollsserier, inte har gjort uppehåll för VM? Inser inte Svenska Fotbollsförbundet att man devalverar en av sina egna produkter? Tipskupongerna skulle man kunna fylla med annat.

Hur som helst; den dåliga inramningen lade sig som en våt filt över Landskrona IP och spelmässigt gjorde BoIS sin hittills sämsta hemmamatch. Det var ett håglöst lag vi fick se; ett lag förutan kämpaglöd och sisu. Men att bara lasta spelarna känns inte riktigt juste. Vi i publiken verkade tro att BoIS spelade en träningsmatch och stämde inte ens upp i ett ”Heja BoIS” en enda gång. Det var för dåligt.

Det vill nog till att vi vaknar omgående och stöttar bättre. Annars är risken stor att det bär av ner i division 1 igen. 

Matchfakta: BoIS - Brage 1-2 (1-1). Målskyttar: 0-1, Robbin Sellin (38). 1-1, Monday Samuel (41). 1-2, Anton Lundin (58). Publik: 1 806. 

BoIS lag: Amr Kaddoura - Dennis Olofsson, Philip Ljung, Philip Andersson, Alexander Tkacz - Igor Arsenijevic, Monday Samuel - Edafe Egbedi, Adi Nalic, Bahrudin Atajic - Sadat Karim. Inhoppare: Jetmir Haliti, Sean Okoli och Måns Ekvall.

Historik inför Brage på lördag

Efter förlusten i Eskilstuna mot det lag som i mitt tycke ser ut att vara seriens bästa är det på lördag dags för BoIS att möta IK Brage från Borlänge. Ett litet avbräck är det att Viktor Svensson är avstängd, men i gengäld är Alexander Tkacz tillbaka så jag tycker att vi kan se matchen an med tillförsikt.

Sonny Johansson nickar in 2-0 i höstmötet mot
Brage i Allsvenskan 1980.

Ser man till historien är Brage en förening som BoIS haft det lätt för. De första seriematcherna lagen emellan var i Allsvenskan säsongen 1937/1938. Då vann BoIS båda mötena (3-1 i Landskrona och 3-2 i Borlänge). Lagen kom att stöta på varandra de tre följande säsongerna också, utan att Brage lyckades vinna. Den första gången som dalmasarna besegrade randigt var 1980, året när de återvände till Allsvenskan anförda av guldbollen-
vinnaren Rolf Zetterlund. Då vann de grönvita på hemmaplan med 3-0, men i Landskrona samma år vann BoIS också med dessa siffror sedan Sonny Johansson, två gånger, och Mats Aronsson nätat.

Det skulle dröja tjugo år innan randigt och Brage hamnade 
i samma serie igen. Då i den nybildade Superettan. Mötet år 2000 åkte Brage på sin största smäll mot BoIS någonsin. Många minns säkert att det den gången blev hela 5-0.

Senaste tillfällena de båda lagen möttes var 2013. Svartvitt vann enkelt på hemmaplan med 4-1, men förlorade på Domnarvsvallen med 1-2.

Allt som allt har BoIS och Brage spelat 22 seriematcher genom åren. 13 av dessa möten har slutat med randig seger, 4 har slutat oavgjort, medan Brage endast vunnit 5. Blott en enda gång har de grönvita lyckats vinna i Landskrona. Det var år 2011.

Två tillfällen har lagen spelat mot varandra i cupen. Åren 1945 och 1984. Båda matcherna har BoIS vunnit. Mötet 1984 i Borlänge i cupens semifinal är kanske den mest minnesvärda matchen. Anders Nordström avgjorde med en rökare från långt håll och BoIS, som i övrigt hade en dyster säsong, var klara för final.

Missarnas match!

   Edafe Egbedi hade oflyt mot GAIS. 

BoIS pigge ytter Edafe Egbedi lär inte sova gott efter söndagsmatchen mot GAIS. Nigerianen var stundtals lysande i spelet ute på plan. Med sin rörlighet och fina teknik rörde han om rejält i den göteborgska backlinjen. Men framför mål gick det totalt i baklås. BoIS brände mängder av chanser, men allra mest brände Egbedi. 

Möjligheten i andra halvleks inledning - då han frispelad av Monday Samuel tog sig in från sin högerposition och lyckades finta bort både GAIS vänsterback och målvakt, men ändå placerade bollen över ett tomt mål - kan mycket väl vara något av årets miss på IP. Det är nog ingen överdrift att påstå att Egbedis vänsterfot inte riktigt står i samklang med hans övriga fotbollsförmågor. 

I övrigt kan man konstatera att det onekligen kändes surt att endast få 1-1 i en match där randigt spelmässigt var helt överlägsna. Vissa perioder - särskilt i första halvlek - tyckte jag att BoIS spelade säsongens kanske bästa fotboll. Laget kom i anfallsvåg efter anfallsvåg, spelade kreativt och fyndigt och även en tidigare starkt ifrågasatt spelare som Bahrudin Atajic visade nu att han har kvalitéer.

En seger hade gett ett betryggande avstånd till lagen längre ner i tabellen. Men för tillfället är det bara tre poäng till kvalstrecket och nästa omgång väntar Eskilstuna på bortaplan; ett Eskilstuna som i nuläget släppt in minst mål i hela serien.

Jag hoppas att BoIS förvaltar sina målchanser bättre i ”smedstan”. Det lär behövas. Annars riskerar vi ånyo att dras in i bottenskiktet av den jämna tabellen.

BoIS lag mot GAIS: Kaddoura - Olofsson, Svensson, Andersson, Tkacz - Samuel, Arsenijevic - Egbedi, Nalic, Atajic - Karim. Inhoppare: Ekvall och Pivkovski.

Från Marianergraven till Mount Everest

Innan matchen mot Gefle gick jag omkring med en känsla av att randigt antagligen skulle få åka hem utan poäng den här matchen också. All fakta pekade nämligen i den riktningen. BoIS hade blivit allt ineffektivare de senaste omgångarna - endast två mål på fyra matcher - och på bortaplan tycktes det inte alls fungera. Tre raka förluster mot förhållandevis mediokra lag. Det verkade inte ha någon betydelse att man spelade bra. Lyckades motståndarna tämja Sadat Karim - som Halmstad gjorde senast - vägde laget alldeles för lätt.

Men så fel jag hade. Det tog BoIS nio dagar att gå från säsongens absoluta djupdykning (Frej borta) till det bästa man hittills presterat sedan återkomsten till Superettan. Från Marianergraven till Mount Everest på drygt en vecka således och hela 5-1. Jösses! Jag nyper mig i armen. Vad hände egentligen? Vårt randiga berg- och dalbanegäng presterade årets match och spelade en perfekt kontringsfotboll. Och när väl ketchupeffekten tog vid i andra halvlek kunde det ha blivit ännu större siffror. Både Edafe Egbedi och Bahrudin Atajic hade exempelvis skott i ribban.

Intressant att notera efter tio omgångar i Superettan är att det här blott var den tredje matchen där BoIS inte var laget med störst bollinnehav. Likväl tog vi den största segern. Jag har egentligen inget att anmärka på när det gäller vår tränares taktiska färdigheter, i synnerhet inte en kväll som denna. Men nog är det en tankeställare att det ibland är bättre att krypa ner i skyttegravarna och kontraslå än att ständigt styra spelet.

Matchfakta: Gefle - BoIS 1-5 (1-2). Mål: Sadat Karim 2, Monday Samuel, Adi Nalic och Dennis Olofsson.

Upp som en sol....

1-1 med mersmak i derbyt mot Helsingborg.

I tisdags var det soligt, festligt och närapå fullsatt. I ett hett efterlängtat derby mot ärkerivalen Helsingborgs IF fick BoIS med sig en pinne sedan Sadat Karim nickat in kvitteringen på övertid. Normalt sett är det inte tillfälle att jubla efter bara oavgjort, men så som matchen gestaltade sig fick man trots allt vara nöjd. Ändå var det inte långt borta att randigt även fick in ett segermål. Hade Fru Fortuna helt och hållet varit på BoIS sida kunde inhopparen Sean Okoli skrivit in sig i BoIS-historien som HIF-dödare. Dock räddades hans nick av di röes målvakt Pär Hansson. 

Men så var det match på lördagen också i Täby mot tabelljumbon Frej; ett lag som dittills inte vunnit en enda match i Superettan. Och vi som har varit med ett tag i BoIS-svängen anade oråd så fort domare Antti Kanerva blåste av HIF-derbyt. Gör randigt väl ifrån sig mot skånska konkurrenter brukar matchen därefter bli ett bottennapp. Så blev det i Täby också. Tillställningen hann knappt komma igång förrän det stod 1-0 till Frej. Och medan BoIS spelare fortfarande sprang omkring och tänkte på hur häftigt det hade varit att för några dagar sedan spela inför 8000 åskådare - kom 2-0. Dessutom var 3-0 ytterst nära sedan ett frisparksmål blåsts av efter att Frejspelare ställt sig offside. Den ende i randigt som tillfullo verkade förstå att det var en ny match som spelades var Amr Kaddoura som absolut inte kan lastas för något av baklängesmålen.

Typiskt BoIS alltså! Upp som en sol och ner som en pannkaka. I andra halvlek tog sig laget samman och fick till en reducering genom Monday Samuel. Men längre än så kom man inte, trots att tidigare nämnde Okoli fick en möjlighet att utjämna när han en kvart före slutsignalen blev frispelad. Amerikanen sköt dock inte bättre än att målvakten i Frej kunde avvärja.

Att Måns Ekvall, Igor Arsenijevic och Adi Nalic inte kom till spel i Täby gjorde förstås att randigts innermittfält kraftigt försvagades, men det var inte därför som matchen förlorades. BoIS inställning fällde avgörandet.

En ovanlig derbyfavorit

Favoritsegern mot HIF, vilken är den? När vi BoIS:are får frågan är svaret allra oftast 6-2, från 2002, men även 3-2-segern på Olympia samma år räknas högt liksom dramat från 2005 när Gustaf Andersson gjorde det avgörande 4-3-målet med några få sekunder kvar. Det finns dessutom randiga som är speciellt förtjusta i matchen med Håkan Söderstjernas dribblingsnummer från 1994 som gav 1-0, men också segern tio år senare med Kevin Amunekes kanonskott brukar nämnas. Något äldre BoIS:are, som varit med ett tag, glömmer naturligtvis inte seriefinalen i Landskrona 1970 då danske Leif Carlsen sänkte di röe och svartvitt så småningom tog steget upp i Allsvenskan. 

Själv brukar jag ibland nämna en något ovanlig favoritseger från Olympia 1986. Det året sladdade båda lagen i tabellen och efter 16 omgångar låg BoIS bara poängen före HIF strax ovanför nedflyttningsstrecket. Derbyt som följde var alltså en måstematch.

Det var i augusti, men ovanligt avslaget på läktarna. Bara drygt tretusen personer hade löst entré på Olympia. Enligt mina sparade minnesanteckningar från matchen spelades först en veterankamp som BoIS vann med 5-2 efter tre mål av Sonny Johansson. 

Jag ska inte ljuga och påstå att jag minns derbyt särskilt väl. Thomas Gustafsson gjorde 1-0-målet och BoIS vann. Däremot kan jag erinra mig att farsan och jag stod nere vid räcket på östra läktaren, ståplats på den tiden, och sög på karamellen extra länge efter slutsignalen. Nyss nämnde Gustafsson och några andra spelare kom bort till oss supportrar och tackade för stödet. Helsingborgspubliken - Sveriges gnälligaste! - var inte nådiga mot sitt lag, men vi myste. (Det var på den tiden då lagens supportrar kunde stå sidan om varandra på ståplats och inte föstes in i separata bås bakom målen).

Samma höst fullbordade di röe raset och föll samman fullständigt. De åkte ur division två och var borta från elitfotbollen i tre år. 

BoIS lag mot HIF i segern på Olympia 1986: Peter Joelsson, Peter Ekelund, Per-Åke Theander, Mikael Hjelte, Stefan Alvén, Anders Nordström, Jan Nielsen, Göran Petersson, Håkan Lindroth, Thomas Gustafsson, Thomas ”Mottas” Olsson och Magnus Hegdal.

Tilläggas kan att det här var året då BoIS för första gången lyckades vinna över HIF både hemma och borta. Även i vårderbyt slutade det 1-0 efter ett mål av Thomas Gustafsson. Man kan alltså med fog säga att Gusten var en starkt bidragande orsak till att Helsingborg trillade ur serien.

I HIF det här året spelade en 21-årig Mats Andersson. Han blev hattrickhjälte i rätt klubb fyra år senare.

Funderingar efter segern mot Värnamo

Efter fem omgångar spelade i Superettan tycker jag att man kan börja se att BoIS står sig väl i konkurrensen och att laget klarar av att hålla spelet uppe mot samtliga lag. Om inte skador ställer till det bör en mittenplacering absolut inte vara en omöjlighet. Kanske kan vi till och med ställa siktet högre än så.

I gårdagens match mot småländska Värnamo var det påtagligt redan i första halvlek att randigt var det klart bästa laget och inte ens efter paus, då BoIS efter 2-0 sjönk tillbaka och började försvara ledningen, kom Värnamo fram till några ordentliga avslut. Förre BoIS-centern Pär Cederqvist såg ut som en skugga av vad han en gång var.

I randigt imponerades jag ånyo av Monday Samuel som visat sig vara det mest lyckade av våra nyförvärv. Nigerianen spelar klokt, med ett eller två tillslag, har en god förmåga att vinna mark på mittfältet och är frän i närkamperna. Enligt mig får Måns Ekvall och Igor Arsenijevic tampas om den andra platsen som balansspelare. Samuel rår de inte på.

För ett annat nyförvärv, Viktor Noring, var matchen en lugn dag på jobbet. Men för en målvakt är det förstås alltid skönt att hålla nollan i 90 minuter och för Viktors del var det första gången han gjorde det sedan han kom till BoIS. Eftersom Filip Pivkovski var avstängd fick även nye Granit Stagova fortsätta från start. Stagova spelade fram till Dennis Olofssons 1-0-mål och visade än en gång att han är en passningsspelare av rang. Men hur har han det med tempot?

Om Monday Samuel känns som det mest lyckade nyförvärvet så kan man knappast säga detsamma om inhopparen Bahrudin Atajic. Utifrån meritlistan med spel i Celtic, Zalgiris Vilnius med flera klubbar hade jag förväntat mig mycket mer. Dock ska man som bekant inte ta ut något i förskott eller ropa hej förrän man kommit över bäcken. Säsongen är lång och Atajic har förhoppningsvis ännu en växel att lägga in. Men just nu känns han mest vilsen.

Kommande söndag väntar Joakim Perssons Varberg på bortaplan. Det är ett lag som har haft väldiga bekymmer så här i upptakten av serien. Jag tror att vi har en god chans att vinna om vi undviker att göra om misstagen från Degerforsmatchen förra helgen. Det gäller alltså att fortsätta spela även om vi tar ledningen. Att flytta hem laget för tidigt och överlåta bollinnehavet till motståndarna brukar straffa sig.

BoIS - Örgryte genom åren

Jag tog mig tid med lite kalenderbiteri inför ÖIS-matchen på tisdag.

Örgryte och BoIS är två gamla kombattanter som i seriesammanhang stött på varandra hela 68 gånger. Allra första seriematchen lagen emellan var den 7 oktober 1923 i Allsvenskan Västra på Landskronas gamla idrottsplats ”Banan” på Artillerigatan. De rödblå vann stort med hela 5-1 och därefter även returmatchen i Göteborg kommande vår. Överhuvudtaget hade dåtidens BoIS förfärliga bekymmer med Örgryte som under huvuddelen av 1920-talet var ett allsvenskt topplag. Det skulle bli elva raka förluster innan randigt äntligen kunde ståta med en seger. Förbannelsen bröts den 5 maj 1929 då BoIS vann på IP med 2-1.

Om BoIS hade svårt för Örgryte under Allsvenskans barndom så skulle förhållandena bli de omvända under randigts glansperiod på 1970-talet. Lagen möttes tio tillfällen i den högsta serien åren 1971-1976 utan att BoIS förlorade en enda match. (Totalt blev det sju segrar och tre oavgjorda).

På denna sidan millennieskiftet har BoIS och ÖIS mötts i seriespel 18 gånger. Det har varit ganska jämnt. (Sju segrar för BoIS, sex oavgjorda och fem vinster för Örgryte). 

Philip Andersson och Igor Arsenijevic i en luftduell i
hemmamötet mot Örgryte 2015. Foto: Ulf Bjarke.

Av alla matcher mellan klubbarna är det förmodligen två som för randigts del etsat sig fast lite extra. Kvaldramat på Nya Ullevi 1958 inför 46 405 åskådare (den största publik som BoIS någonsin spelat inför), då Hasse Persson tidigt fick utgå efter skada och hela BoIS rasade samman och föll med 0-5. Mycket roligare var det i maj 2002 när Daniel Nannskog, två mål, och Henrik Nilsson, ett, såg till att randigt vann den tidiga allsvenska seriefinalen med 3-1. Därmed kunde vi ta sommarledigt som obesegrade serieledare. 

Allt som allt har BoIS och ÖIS, som nämnts, spelat 68 seriematcher. Det har blivit 23 segrar för BoIS, 13 oavgjorda och 32 vinster för Örgryte. I cupen har lagen mötts tre gånger - 1983, 1987 och 2006. BoIS har vunnit samtliga möten. I kvalsammanhang däremot gick det alltså åt pipan 1958. (Förluster 0-5 borta och 0-1 hemma). 

När vi nu ställs mot de rödblå från Göteborg i morgon kan det vara gott att veta att det är ett lag som randigt i modern tid har haft det rätt lätt mot. Senast vi möttes 2015 vann BoIS  båda matcherna. Får man be om en repris?

Tung säsongsöppning

Det var nästan lika kallt som i den allsvenska premiären mot AIK 1994, då BoIS var nyuppflyttade och nederlagstippade. Och precis som för 24 år sedan så föll säsongsöppningens stora förhoppningar pladask till marken. Då förlorade randigt med 1-3. Nu med 2-3.

Jag vill inte vara en dystergök, men påfallande ofta har BoIS-historien en tendens att gå igen. De säsonger som vi inleder med förluster brukar spelåret ofta gå i moll. (Vi föll exempelvis mot Örgryte borta i premiären av Allsvenskan år 2005 när vi trillade ner, och åkte även på stryk i inledningsmatchen mot Husqvarna 2014 året då vi åkte ur Superettan). Nåja, jag låter dessa funderingar stanna härvid. Varje säsong är en ny säsong och gamla mönster är till för att brytas.

Vad gäller matchen igår känns det som om Falkenberg vann, eftersom de spelade smartare och mera cyniskt. BoIS hade mest boll, men hallänningarnas spelvändningar var vassa. Och när de behövde lägga in en växel till (i andra halvlek), så gjorde de det.

BoIS anfallsspel gick helt i stå, En något ringrostig Sadat Karim slet som ett djur längst fram, utan att riktigt få något ut av det, medan Adi Nalic gjorde en slät figur. Hände det något, så hände det på Edafe Egbedis kant. Annars blev BoIS anfallsattacker enkelt tillintetgjorda av Falkenbergs försvar. Att deras målvakt Hampus Nilsson inte behövde göra en enda räddning på hela matchen säger det mesta.

Nästa omgång väntar Jönköping borta. Det blir också en svår match. Men om BoIS bara kunde smälla på lite mer och spela mera fysiskt så tror jag inte att det är helt omöjligt att ta med sig poäng hem till Skåne.

BoIS lag: Viktor Noring - Dennis Olofsson, Viktor Svensson, Philip Andersson, Alexander Tkacz - Måns Ekvall, Igor Arsenijevic - Edafe Egbedi, Adi Nalic, Monday Samuel - Sadat Karim. Inhoppare: Filip Pivkovski, Bahrudin Atajic och Granit Stagova.

Tankar inför premiären

I tisdags blev det alltså klart med två nya spelare, Jetmir Haliti och Sean Ugo Okoli, varav den senare är den anfallare jag efterlyste i det senaste blogginlägget. Båda nyförvärven tas in som lån och kommer inte att belasta BoIS ansträngda ekonomi. Utmärkt jobbat, Sopi, Swärdh m.fl! Nu känns det som om vi står väl rustade inför seriepremiären. 

Premiär, ja. I skrivande stund ser det inte ut som om den här fördröjda vintern vill ge med sig och jag kan inte låta bli att tvivla på om det verkligen går att genomföra en fotbollsmatch på söndag. Folk som är mer insatta än jag menar dock att gräsmattan på IP är i speldugligt skick, så jag litar på dem. 

Passade i sammanhanget på att kolla upp hur det har gått i tidigare möten med våra premiärmotståndare från Halland. Falkenberg och BoIS har mötts 32 gånger genom åren. Fösta gången klubbarna stötte på varandra var i Division 3 Södra säsongen 1952/1953. Då slutade mötena 0-0 i Landskrona och 1-2 i Falkenberg. Det gula laget från västkusten höll därefter till i svensk fotbolls lägre serier i trettio år innan BoIS kom att möta dem igen i Division 3 år 1985. På 2000-talet i Superettan återkom matcher mellan lagen varje år från 2007 till 2013, det året då Falkenberg för första gången tog steget upp i Allsvenskan. Totalt sett har det varit jämnt mellan klubbarna. BoIS har 14 segrar, Falkenberg 12, medan 6 möten har slutat oavgjort. Att tippa en seriepremiär brukar vara vanskligt, och Falkenberg såg starka ut i träningsmatchen tidigare i våras. Men jag tror ändå att randigt får den rivstart som ger lagets många belackare något att tänka på. 1-0, tippar jag.

Apropå belackare. I en artikel i skärtorsdagens Kvällsposten kommenterar de förra styrelseledamöterna Robert Carlén, Christian Condrup och Peter Condrup BoIS ekonomiska situation och menar att klubben riskerar att försättas i konkurs. Några självkritiska funderingar på varför BoIS medlemmar röstade bort Condrups villkorade miljoner verkar dock inte finnas. 

Anfallare sökes

Försäsongen är överstökad efter en randig 2-1-seger mot Ängelholm borta. Det innebär att BoIS efter tio spelade träningsmatcher vunnit fem, spelat en oavgjord och förlorat fyra. Resultaten har varit lite upp och ner således, liksom spelet på plan.

Hur laget kommer att placera sig i årets Superettan är omöjligt att sia om. Somliga svenska dagstidningar tippar ner BoIS. Det tror jag är en felbedömning, men lika fel är det att inbilla sig att vi kommer att ha något med toppstriden att göra. Till det är truppen alldeles för tunn och alltför beroende av vår ende utpräglade anfallare, Sadat Karim.

I oroliga ögonblick har det slagit mig att vi just nu, när Karim varit skadad och Zahui (?) likaså, saknar de båda spelarna som var tungan på vågen i fjol i matcherna som det stod och vägde. Har vi någon som kan kliva fram och avgöra om ingen av dem kan vara med? Ja, det skulle väl vara Adi Nalic i så fall. Adi som, så här långt, har varit säsongens stora utropstecken och även är den som har gjort flest mål (sex stycken). Samtidigt känns det som ett slöseri att som i Ängelholmsmatchens första halvlek använda honom som ensam center på topp. Nalic är som bäst i rollen som släpande anfallare och ska med sitt spelsinne inte behöva stångas längst fram.  

Det är tio dagar tills transferfönstret stänger. Finns det någon kontraktslös anfallare tillgänglig, någon som går att låna måhända? BoIS bör förstås akta sig för en Ojevwelösning och pengar finns det inga. Men att bara nöja sig med Karim som anfallare kan bli ödesdigert och ett nytt Superettankontrakt 2019 är trots allt det som är värt allra mest. Nå, Peter Swärdh, har du något ess i rockärmen?

Nederlag i Knalleland

Att det skulle bli 0-2 i baken mot allsvenska Elfsborg var väl ungefär vad man kunde ha förväntat sig. BoIS stod upp bra i en halvlek, men orkade inte riktigt hålla i presspelet i den andra. 

Dessvärre gjordes det enkla misstag ännu en match. Vid Elfsborgs ledningsmål stal Viktor Prodell bollen efter en duell med Philip Andersson. Han passade till Simon Olsson som gav hemmalaget ledningen. Mål nummer två, via en lobb av Jesper Karlsson, borde kanske Viktor Noring ha räddat. Men trots det gjorde BoIS en godkänd insats och visade framför allt i första halvlek att laget har ett grundspel som kommer att räcka till i Superettan.

Det känns emellertid inte bra att skadade Sadat Karim är den ende renodlade anfallaren som BoIS har i hela truppen. Idag var det stört omöjligt att fästa bollen på motståndarnas planhalva och speciellt i andra halvlek hade randigt nästan ingenting i anfallsväg. 

Testspelaren Jetmir Haliti kom in som vänsterback efter paus och stod för en habil debut. Han hade dessutom chansen att bli målskytt när han i mitten av halvleken rann igenom Elfsborgs högerförsvar, men Kevin Stuhr Ellegaard i boråsarnas bur stod i vägen. Jag misstänker att Haliti har mer att tillföra när han väl blir varm i kläderna.

Allra bäst i dagens BoIS var Edafe Egbedi som hela tiden utmanade Elfsborgsförsvaret och också tog sig förbi detsamma vid flera tillfällen. Synd bara att det saknades folk i straffområdet som kunde förvalta hans inspel.

BoIS lag: Viktor Noring - Philip Ljung, Philip Andersson, Viktor Svensson, Alexander Tkacz - Måns Ekvall, Monday Samuel - Edafe Egbedi, Adi Nalic, Granit Stagova - Filip Pivkovski. Inhoppare: Igor Arsenijevic, Jetmir Haliti, Dennis Olofsson, Jakob Andersson, Kevin Jensen och Martin Jönsson.

BoIS - Mjällby 3-2

Skador på Viktor Svensson, Bahrudin Atajic, Sadat Karim och Thierry Zahui samt en sjuk Dennis Olofsson gjorde att lördagens elva i träningsmatchen mot fjolårets seriekonkurrent, Mjällby AIF, kändes besvärande tunn. Philip Ljung ersatte Olofsson på högerbacken, Igor Arsenijevic fick gå ner i en för honom ovan roll som mittförsvarare bredvid Philip Andersson och Filip Pivkovski testades som ensam central anfallare. Samtliga förändringar kändes fullt logiska, även om jag själv nog allra helst skulle ha föredragit Måns Ekvall som mittback, istället för Arsenijevic. Men med detta sagt; just träningsmatcher finns ju till för att testa uppställningar i och Agim Sopi har så klart koll på läget.

Dagens match blev underhållande. BoIS stod för en väl godkänd insats där framför allt ett tekniskt rörligt mittfältsspel fick Mjällbyförsvaret att bli yra i mössan. Granit Stagova gjorde förmodligen sin hittills bästa match i BoIS, men även Adi Nalic och Edafe Egbedi snurrade friskt med blekingarna. Ändå var det målmässigt jämnt hela matchen. Ett gammalt problem, som definitivt var en akilleshäl säsongerna 2015 och 2016, gjorde sig återigen påmint. Motståndarlagen behöver inte många chanser för att göra mål på BoIS. Försvaret gör alldeles för enkla misstag. Idag var det Philip Ljung som via två mindre lyckade ingripanden bäddade för Mjällbys båda kvitteringsmål. Knappt tio minuter före slut gjorde dock randigt segermålet, 3-2, sedan Granit Stagova slagit en hörna som Måns Ekvall petat in. (Övriga BoIS-mål: Pivkovski och Stagova.)

I mitt blogginlägg från Amager hoppades jag att få se inhopparna Jakob Andersson och Kevin Jensen testas på allvar, men även denna match blev det som då. Kevin fick en halv halvlek och Jakob en knapp kvart. I nästa träningsmatch mot Elfsborg är det kanske inte läge för det, men i nästa mot Högaborg. Ge då Jensen och Andersson chansen från start! 

Slutligen några ord om den nye burväktaren Viktor Norings insats. Jag tror absolut att vi fick se årets förstemålvakt idag. Noring agerade lugnt och förtroendeingivande och var säkerheten själv i luftspelet. Mjällbys båda mål kunde han inte göra något åt.

BoIS lag: Viktor Noring - Philip Ljung, Philip Andersson, Igor Arsenijevic, Alexander Tkacz - Monday Samuel, Måns Ekvall - Edafe Egbedi, Adi Nalic, Granit Stagova - Filip Pivkovski. Inhoppare: Kevin Jensen, John Ebere Ekeh och Jakob Andersson.

Hela styrelsen avgår

Sent på fredagen kom beskedet. Hela Landskrona BoIS styrelse avgår (utom Urban Jansson). Om inget oförutsett inträffar lär det betyda att just Jansson kommer att väljas till ny ordförande på det uppskjutna årsmötet på måndag och att de flesta ledamöter som medlemmarna tagit fram nu kommer att ingå i en ny styrelse. 

Det var klokt av herrar Condrup och Carlén m. fl. att ta beslutet att stiga åt sidan. Kritiken har varit massiv, irritationen stor och misstagen alldeles för många för att det skulle vara en poäng att sitta kvar. Och en fortsatt intern maktkamp hade bara skadat BoIS ännu mer.

Nu gäller det att kavla upp ärmarna och ta nya tag. Till den gamla styrelsen får vi tacka för det som varit. Strax är det upp till bevis för de som ska ta över. Engagemanget för Landskrona BoIS är enormt, men med det kommer det också krav och förväntningar som i få andra fotbollsföreningar. Det lär inte bli någon längre smekmånad för Urban Jansson och de andra när de väl har valts. Att ro ekonomin i hamn - troligen helt utan Condrups kosing - kommer att bli en första stötesten.

På fredagen blev det även klart att en ny målvakt, Viktor Noring - senast i skotska Hearts, ansluter. Dessutom träningsspelade BoIS mot en ungdomskombination från FC Köpenhamn och vann komfortabelt med 4-0. Men dessa tilldragelser skedde nästan helt i skymundan. På sistone har turbulensen runt styrelsen överskuggat det mesta.

Seger på Amager

På med vinterställen, fram med kängorna, den tjocka fleecetröjan, långkalsongerna, vantarna, mössan och allt det andra.  Trots att det snart är mars så vill den kalla årstiden inte ge med sig. Men är man ledig och det är lördag och BoIS spelar match på andra sidan sundet, ja, då måste man bara bege sig dit. Jag tror förresten aldrig att jag har sett randigt möta Fremad Amager, trots att lagen stött på varandra förut.

Inte särskilt mycket folk har samlats vid konstgräsplanen vid Sundby Idraetspark, men ett för dagen rödklätt BoIS är på plats. Jag noterar att Alexander Tkacz och Edafe Egbedi för första gången i år är med i startuppställningen och det känns bra. Dagens elva skulle mycket väl kunna vara den vi ställer upp med i seriepremiären. (Kaddoura - Olofsson, Andersson, Svensson, Tkacz - Arsenijevic, Stagova - Egbedi, Nalic, Pivkovski - Karim.)

Fremad Amager hölls i strama tyglar av BoIS backlinje.

Första halvlek är jämn, med ett visst spelövertag för Fremad Amager, men BoIS försvarar sig bra och Philip Andersson och Viktor Svensson agerar stabilt som vanligt framför Amr Kaddoura. Tio minuter innan paus rivs Adi Nalic ner i Fremads straffområde och en något oväntad straffskytt stegar fram, Dennis Olofsson. Dennis är dock säkerheten själv och gör 1-0 till BoIS. 
Randigt får ytterligare ett par fina lägen strax därpå. Alexander Tkacz exempelvis ges ett kanonläge då han frispelas i vänsterposition. Men han väljer att passa istället för att skjuta själv.

I andra halvlek tappar nyblivne balansspelaren Granit Stagova bollen i en dribbling precis utanför det egna straffområdet. Fremad vänder på spelet och hastigt och lustigt är det utjämnat. BoIS svarar dock nästan omgående när inbytte Bahrudin Atajic avlossar ett skott från vänster på villket Adi Nalic petar in returen. Slutresultat: 2-1 till BoIS. Härligt! Särskilt som det varit motigt ett tag nu. (Både på och utanför planen.)

Önskemål inför nästa match är att få se de inhoppande ungdomarna Jakob Andersson och Kevin Jensen lite mer. Båda två har gjort så pass bra ifrån sig tidigare att de förtjänar att testas på allvar.

Summa summarum; en trevlig liten helgavstickare till ett soligt Danmark kryddat med en randig seger. Då gör det inget att det är kallt.