Det ska ärligt sägas. Efter fjolårets fiasko var det skönt med ett långt vinteruppehåll. Men nu när våren är här och årets seriespel ska börja försöker jag se säsongen an med tillförsikt. Det finns trots allt mycket som pekar på att BoIS som förening långsiktigt styr åt rätt håll. Satsningen på unga spelare från närområdet är positiv och policyn att kontraktera samtliga på tre år är också det mycket klokt.
Men det finns tyvärr även en del som talar för att just denna säsong blir måttligt intressant, i varje fall ur ett supporterperspektiv. I Division 1 spelar alltför många lag utan publikstöd. Derbymatcherna mot Skånekollegerna Torn, Lunds BK, FC Kristianstad och Eskilsminne skulle ha kunnat bli festtillställningar, men nu är det uteslutet. Det är bara de närmast sörjande som följer dessa lag. Någon möjlighet till storfrämmande på IP i Svenska Cupen kommer det inte heller att bli, eftersom randigt inte är kvalificerade för turneringen.
En annan högst påtaglig risk denna säsong är att BoIS-styrets brist på målsättning kan skrämma bort många randåskådare. De allra boisigaste är införstådda med att klubbens ekonomi inte tål några äventyrligheter. Men den ickeengagerade fotbollsbesökaren struntar i det. Och klubbar som inte satsar är det få som följer regelbundet. Vi riskerar alltså att tappa publik. Med detta sagt, så hoppas jag förstås att mina farhågor är ogrundade och att nya unga BoIS spelar en så pass positiv och sevärd fotboll att folk hittar till IP i alla fall. Fast fan tro’t.
Det unga BoIS har för övrigt vunnit de fyra senaste träningsmatcherna (mot division tvålagen Ängelholm 2-0, Halmia 4-0, Rosengård 2-0 och Asarum 4-0 ), och kan kanske nå en plats på den övre halvan av serien. Högre än så vågar jag inte hoppas, vis av tidigare bakslag i den randiga fotbollshistorien.
Premiären mot Trollhättan på söndag blir en oviss tillställning. Träningsmatchernas gedigna försvarsspel kan dock bli tungan på vågen för BoIS. Jag tippar att vi vinner med 1-0.
