Nådastöten?

Det kan ha varit nådastöten. BoIS förlorade med 3-4 i en svängig hemmamatch mot bottenkollegan IK Frej, och sjunker nu allt djupare ner under Superettans nedflyttningsstreck. Fem omgångar återstår av serien, så vi ska ännu inte kasta yxan i sjön, men det ser sannerligen mörkt ut.

Randigt tog tidigt ledningen i matchen genom isländske ytterbacken Alfons Sampsted som först försökte klacka in Adi Nalics högerinlägg, men sedan blixtsnabbt vände sig om och slog in returen. Då såg det lovande ut. Bortalaget tog dock snabbt tillbaka initiativet och kvitterade efter en halvtimme. Det resultatet stod sig till halvtid.

Sju minuter in i andra halvlek sköt Frejs Philip Wiström in 1-2 på frispark. Efter det såg BoIS ut som ett slaget lag. Men randigt skulle resa sig. Filip Pivkovski kvitterade med en kanonträff från sin högerposition en kvart före slutet och fem minuter senare gjorde Alexander Tkacz 3-2 med ett vänsterskott strax utanför straffområdet. Segern var alltså bara några minuter borta. Men matchen skulle svänga igen. I den 89:e minuten fick bortalaget straff sedan Philip Andersson rivit ner Frejs Dusan Jajic. Joakim Runnemo fintade bort Viktor Noring i BoIS-målet och så var det 3-3. Därefter, i den fjärde övertidsminuten, lyckades inhopparen Luca Gerbino Polo skarvnicka in Frejs segermål. Det var en osannolik upplösning av matchen och bittert förstås.

Trots att BoIS bjöd på gratis entré denna viktiga kamp hade endast 2155 personer mött upp. Jag kan inte låta bli att tycka att det är en svag siffra när så mycket står på spel. Tyvärr kunde vissa supportrar på engelska läktaren inte heller hantera sin frustration efter slutsignalen. Jag vet inte vad ska vara bra för, men försöken att ställa spelare och tränare till svars skadar mer än det hjälper.

Matchfakta: BoIS - IK Frej 3-4 (1-1). Målskyttar: 1-0, Alfons Sampsted (17). 1-1, Dusan Jajic (30). 1-2, Philip Wiström (52). 2-2, Filip Pivkovski (73). 3-2, Alexander Tkacz (79). 3-3, Joakim Runnemo (89). 3-4, Luca Gerbino Polo (90+4). Publik: 2 155. 

BoIS lag: Viktor Noring - Alfons Sampsted, Philip Andersson, Emmanuel Okine, Alexander Tkacz - Filip Pivkovski, Måns Ekvall, Igor Arsenijevic, Akram Mansour - Adi Nalic, Sadat Karim. Inhoppare: Monday Samuel och Jakob Andersson.

En strimma hopp

Efter brakförlusten i Borlänge, 1-5, lämnade Agim Sopi sitt tränaruppdrag i Landskrona BoIS och Jack Majgaard Jensen tog över. Det gav resultat direkt. I Falkenberg förra veckan tog randigt säsongens främsta skalp då serietvåan besegrades med 2-1. En intressant iakttagelse är att BoIS under säsongen aldrig haft bollen så lite som i Falkenberg. Ändå lyckades man vinna.

Jag har egentligen ingen anledning att vara kritisk mot Agim Sopi. Han förde upp BoIS i Superettan  och var under sin tid som tränare ett med klubben och dess supportrar. Trots det kan jag inte låta bli att fundera på vad det var som gick snett den här säsongen. Jag har kommit fram till att det huvudsakligen var Sopis envisa vana att sällan ändra spelmodell. Han lät aldrig laget spela tillknäppt försvarsfotboll, även om omständigheterna många gånger krävde det, och just därför blev vi gång efter annan straffade av lag med snabba omställningar och kvicka anfallare. Det spelade ingen roll hur fint vi spelade. Jack Majgaard Jensen ändrade på det här omgående och via ett mer cyniskt spel gav det resultat. 

Bottenstriden är ett getingbo. GAIS, Norrby, Jönköping, Frej, Värnamo, Varberg och BoIS. Alla kämpar om att undvika den andra nedflyttningsplatsen jämte Gefle, som verkar avsågade. Dessutom står striden om att undvika de obehagliga två kvalplatserna. För ett par veckor sedan tyckte jag att det kändes kört. Randigt sjönk som en sten och verkade bara bli sämre för varje omgång som gick. Men efter bragden i Falkenberg har en strimma hopp börjat spira igen. Med blod, svett och tårar och uppskjutet finlir kan det gå vägen. 

I morgon gäller det den otroligt viktiga sexpoängsmatchen mot Varberg på IP. Jag hoppas att vi i publiken är lika taggade som laget.