Sammanfattning av 2023

Robin Dzabic får ursäkta. Adam Egnells avgörande
på Olympia var årets mål. Foto: Mauri Forsblom

Det blev ett slags jojosäsong, spelåret 2023, då man som BoISare fick åka berg- och dalbana till och från hela året. Här följer en sammanfattning:

Årets mål: Det ligger nära till hands att tycka att cykelsparken från Robin Dzabic i bortamötet mot Gefle borde vara årets mål. Der är minsann inte ofta vi får se sådana godbitar i svensk fotboll och nästan aldrig i BoIS. Ändå menar BoIS-bloggen att årets mål gjordes av Adam Egnell. Straffen på övertid som avgjorde derbyt på Olympia, precis framför klacken, var som en underbar repris från det allsvenska mötet 2002.

Årets flopp I: Sportchefen Erik Edman som hoppade av under vårsäsongen. Han gjorde mer skada än nytta. Tunga meriter som spelare betyder inte att kompetens automatiskt finns utanför fotbollsplanen.

Årets flopp II: Många värvningar gjordes, men väldigt få höll måttet. Danskar, stockholmare och folk från den iberiska halvön. Nej, det har knappast blivit bättre än för ett par år sedan, då satsningen var regional. Bara dyrare. 

Svante Hildeman har accepterat att stanna i BoIS även
säsongen 2024. BoIS-bloggen hoppas att han får spela mer.
Han är för bra för att bara nöta bänk. Foto: Emelie Hübner.

Årets spelare: Melker Widell var bäst under vårsäsongen, men eftersom han inte var intresserad av att stanna och lämnade alldeles för tidigt är valet enkelt: Amr Kaddoura. Han höll en jämn formkurva hela året och räddade randigt många matcher då spelet gick i stå.

Årets lagspelare: Svante Hildeman. För tredje året satt han snällt kvar på bänken, utan att jämra sig. Lojalt, javisst. Men BoIS-bloggen anser att Svante åtminstone borde ha fått vakta målet i någon av de betydelselösa matcherna i slutet av serien. När ska han annars få chansen? 

Årets genombrott: Robin Dzabic. Han har gått från klarhet till klarhet och blivit en nyckelspelare i BoIS offensiva spel.

Årets match: De båda derbyvinsterna mot HIF förstås. Men även klara 3-0 mot Trelleborg på
Vångavallen satt fint. BoIS är näst bäst i Skåne igen. Härligt!

Årets publikfest: Derbyt mot di röe drog 7 653 åskådare. Det är den bästa publiksiffran på IP på fem år.

Köerna ringlade längre än på länge utanför IP 
inför vårderbyt mot Helsingborgs IF.

Årets fuling: MFF-lånet David Edvardsson drog på sig hela nio gula kort. (Två spelare blev utvisade, Camil Jebara och Samuel Kotto.)

Årets skyttekung: Ousmane Diawara med nio fullträffar. De två viktigaste gjorde han förstås i vårderbyt mot Helsingborg.

Årets bottennapp: Tyvärr var de alldeles för många. Djurgården borta i cupen (1-6), Östersund borta (1-4) och Utsikten borta (1-5). Men allra värst var den såsiga lojhetsuppvisningen i Örebro (0-4). Usch! Inte ett skott på mål från BoIS under hela matchen.

Årets turbulens: BoIS står stadigt hette det och bygger föreningen med kontinuitet. Men det var ovanligt rörigt detta år med många avhopp mitt under säsongen. Erik Edman är tidigare nämnd, men även klubbchef Michel Ekberg tillkännagav sin avgång. Allra mest överraskande var det dock att tränare Billy Magnusson bytte bort tränaruppdraget mot en roll som manager/sportchef under sommaren.

Årets charterresa: BoIS for till Marbella strax innan Superettan drog igång och solsugna fotbollsskribenter på HD och Skånesport tog chansen att haka på. Bevakningen var något i hästväg. Intervjuer och reportage varje dag. Synd att bortamatcherna i Superettan (derbyna undantagna) inte fick samma uppmärksamhet. Solen skiner visserligen inte så ofta i Skövde och Borlänge, men ändå.