Sammanfattning av 2017

År 2017, säsongen då de randiga vindarna vände, skulle man kunna sammanfatta så här:

Årets mål: Adi Nalics finurliga distansskott mot Utsikten hemma.

Årets turmål: Ojevwe Akpovetas omedvetna styrning som gav en poäng på övertid mot Kristianstad.

Årets frisparksskytt: Thierry Zahui. Åtta frisparksmål under ett år. Det var fenomenalt!

Årets underhållare: Thierry Zahui med sina sköna kroppsfinter, låga tyngdpunkt och härliga balans. Men även Adi Nalic bjöd publiken på tekniska glansnummer.

Årets genombrott: Dennis Olofsson. Tidigare var han randigts meste bänknötare. Nu i år, omskolad som högerback, blev han plötsligt helt självskriven i startelvan.

Årets nolla: Ivo Vazgec. Han höll den hela 14 gånger och höll så när på att slå klubbrekordet vad gäller minst insläppta mål under en säsong.

Årets revansch: Sadat Karim. Säsongen 2014 spelade han elva matcher för randigt, mestadels som inhoppare, och gjorde endast ett mål. Nu återkom han i stor stil, spelade samtliga matcher och svarade för 19 mål. Så många seriemål har ingen boisare gjort på 16 år.

Årets fuling: Måns Ekvall som, med sina sex varningar, för tredje året i rad blev BoIS mest varnade spelare.

Årets match: Cupdrabbningen mot Elfsborg hemma, 3-4 efter förlängning, var en dramatisk match som hade nästan allt. Många mål, snygga mål, utvisningar, förlängning etc. Men det sved förstås när Elfsborg avgjorde alldeles innan straffläggning.

Årets svit: Randigt spelade tretton seriematcher hemma utan att förlora.

Årets vanligaste resultat: 2-0. Hela åtta gånger.

Det var många hemmamatcher under år 2017 som BoIS spelare fick
tillfälle att tacka publiken. Här efter en seger mot Oddevold.

Årets ovanligaste resultat: 0-0. BoIS spelade 41 matcher under året, men det blev aldrig 0-0.

Årets tryck: Engelska läktaren sjöng nästan som i fornstora dagar under de avslutande hemmamatcherna mot Utsikten och Karlskrona.

Årets ingen jävel över bron: Mittbackarna Philip Andersson och Viktor Svensson som allra oftast avväpnade motståndaranfallen innan de ens hann anfalla.

Årets bottennapp: Oddevold borta. Särskilt första halvlek var en pina.

Årets flopp: ”Sveriges skickligaste talangutvecklare”, en viss J Thern, gjorde med sin halländske kompanjon en onödig sejour i BoIS. Till vilken nytta?

Årets flopp II: Ojevwe Akpoveta. En dåligt scoutad nigeriansk anfallare med få, om ens några, kvalitéer.

Slutet gott

Det är som bekant inte ofta man som randig supporter får tillfälle att jubla efter en serieseger, men igår var det äntligen dags. 2-0 mot Karlskrona efter mål av Sadat Karim, på nick redan i den trettionde sekunden, och Edafe Egbedi, innebar att toppkonkurrenten Mjällby aldrig ens var i närheten att komma i kapp. Blekingarna kommer nu istället att få möta Örgryte i kvalet till Superettan; ett kval som jag tvivlar på att de tar sig igenom.

För BoIS vidkommande blev spelåret 2017 en framgång som sent ska glömmas. Den som bör äras mest för denna succé, förutom spelarna, är självfallet tränaren Agim Sopi. Inga spektakulära värvningar gjordes inför säsongen och truppen var i tunnaste laget. Ändå gick BoIS på som en ångvält omgång efter omgång. Och Sopi såg det som få av oss andra såg. Att Dennis Olofsson exempelvis skulle spelas in som ytterback var vi många som tvivlade på. Men han blommade ut när han väl fått Sopis förtroende och gjorde en strålande säsong. Även Alexander Tkacz omskolades till ytterback och precis som i fallet Dennis Olofsson var åtminstone jag tveksam till om han skulle räcka till defensivt. Men det gick hur bra som helst. Värvningen av Sadat Karim, som Sopi tränat i Prespa Birlik, kändes inte helt lyckad, men han blev en fullgod ersättare till Erik Pärsson (19 mål talar  klarspråk). Viktigast trots allt var att Sopi skapade ett kollektiv i perfekt balans där spelarna verkade trivas bättre än på många långa BoIS-år. Jovisst, man kunde se tecknen på detta redan under fjolåret, men det var först i år som lagbygget verkligen blev en helhet.

Slutet gott på 2017 således. Nu suger vi på den här karamellen hela vintern och gottar oss åt den första seriesegern på tjugo år. Nästa säsong i Superettan kan bli hur kul som helst.