Slutet gott

Det är som bekant inte ofta man som randig supporter får tillfälle att jubla efter en serieseger, men igår var det äntligen dags. 2-0 mot Karlskrona efter mål av Sadat Karim, på nick redan i den trettionde sekunden, och Edafe Egbedi, innebar att toppkonkurrenten Mjällby aldrig ens var i närheten att komma i kapp. Blekingarna kommer nu istället att få möta Örgryte i kvalet till Superettan; ett kval som jag tvivlar på att de tar sig igenom.

För BoIS vidkommande blev spelåret 2017 en framgång som sent ska glömmas. Den som bör äras mest för denna succé, förutom spelarna, är självfallet tränaren Agim Sopi. Inga spektakulära värvningar gjordes inför säsongen och truppen var i tunnaste laget. Ändå gick BoIS på som en ångvält omgång efter omgång. Och Sopi såg det som få av oss andra såg. Att Dennis Olofsson exempelvis skulle spelas in som ytterback var vi många som tvivlade på. Men han blommade ut när han väl fått Sopis förtroende och gjorde en strålande säsong. Även Alexander Tkacz omskolades till ytterback och precis som i fallet Dennis Olofsson var åtminstone jag tveksam till om han skulle räcka till defensivt. Men det gick hur bra som helst. Värvningen av Sadat Karim, som Sopi tränat i Prespa Birlik, kändes inte helt lyckad, men han blev en fullgod ersättare till Erik Pärsson (19 mål talar  klarspråk). Viktigast trots allt var att Sopi skapade ett kollektiv i perfekt balans där spelarna verkade trivas bättre än på många långa BoIS-år. Jovisst, man kunde se tecknen på detta redan under fjolåret, men det var först i år som lagbygget verkligen blev en helhet.

Slutet gott på 2017 således. Nu suger vi på den här karamellen hela vintern och gottar oss åt den första seriesegern på tjugo år. Nästa säsong i Superettan kan bli hur kul som helst.