In på stadion för ett sista varv efter maratonloppet kommer en ensam löpare. Han har tidigt ryckt ifrån sina konkurrenter och i praktiken lett från start till mål. Men den sista kilometern har han plötsligt börjat krokna. Stressad vänder han på huvudet flera gånger, och ser en av medtävlarna närma sig. Och ju mer han vänder sig om, desto sämre löper han. Man börjar så smått ana att den som leder kommer att bli ifattsprungen och omsprungen kanske på själva upploppet, de allra sista meterna.
Efter förlustmatchen mot Oddevold i Uddevalla så undrar jag om det inte är just så här det är i BoIS. Di randige har plötsligt börjat snegla över axeln istället för att fokusera på det egna spelet. Att BoIS annars så stabila backlinje inte alls agerade så bestämt och resolut som tidigare under året, utan tvärtom var tagna av stundens allvar, var uppenbart. Trist nog kom kaptenen Philip Anderssons misstag att avgöra matchen.
Det är en konst i fotboll att bli en vinnare. Man kan lägga tusentals timmar på träning, vara taktiskt drillad, ha god speluppfattning, vara teknisk, muskulös, snabb med mera. Men är det mentala inte på plats spelar det ingen roll. Det är då man förlorar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar