Ett fall framåt

Viktor Svenssons avhopp
är en av orsakerna till
BoIS höstras.

BoIS gjorde en betydligt bättre insats i bortamötet mot GAIS än mot Öster i förra omgången. Likväl blev det förlust med 3-1 och nu ska det till ett mirakel för att sejouren i Superettan inte ska vara över för den här gången.

Det syntes redan i matchinledningen att dagens BoIS-elva verkligen försökte att göra sitt allra yttersta för att återupprätta sin förlorade heder. Det var en helt annan glöd i manskapet - vilket inte minst märktes i ett hetare närkampsspel - än i Småland förförra helgen. Men randigt hösten 2018 är ett helt annat lag än det som tog steget upp för ett år sedan. Det saknas framför allt ledargestalter. Ivo Vazgec är borta, likaså Viktor Svensson och när nu Philip Andersson skadat sig vet man på förhand att försvaret kommer att svikta förr eller senare. I Göteborg skedde det i den 38:e minuten när Edin Hamidovic gjorde 1-0. 

I den andra halvlekens inledning rensade Emmanuel Okine bollen rakt på Igor Arsenijevic så att den rullade fram till nyss nämnde Hamidovic som utökade GAIS-ledningen till 2-0. BoIS kom emellan och reducerade till 2-1 sedan Adi Nalic via ett inspel från höger hittat in till Sadat Karim. Då tändes ett litet hopp, men det släcktes definitivt tio minuter från slutet när BoIS-försvaret sjabblade än en gång och Dusan Djuric sköt in 3-1 bakom Amr Kaddoura i randigts mål.

Många spelare jobbade och slet berömvärt matchen igenom. Dennis Olofsson, Jetmir Haliti och Adi Nalic ska alla ha en extra eloge för att de verkligen tog jobbet. Tyvärr var det inte tillräckligt. 

Att i det här läget försöka hänga tränare och ledare i BoIS är långtifrån konstruktivt. Inte heller är det någon mening att tro att Agim Sopi ska komma tillbaka som någon slags BoIS-Messias. Agim valde att lämna efter två katastrofinsatser mot Rosengård och Brage och en seger på tolv matcher. Hans lagbygge visade sig att inte hålla måttet. Det är den bistra sanningen. 

Jag återkommer med mina funderingar på varför den här säsongen blivit så misslyckad längre fram.

En svart lördag i Småland

Nej, det finns faktiskt inga ursäkter. Så som Landskronafamiljen uppförde sig (kamouflerade till BoIS-supportrar) på Myresjöhus Arena denna oktoberlördag kan inga undanflykter i världen vara till hjälp.

Det räckte alltså inte att skälla ut ledare och spelare som efter de två senaste hemmamatcherna. Man var tvungna att ta protesterna ett varv till och skämma ut föreningen i direktsänd TV. När kravallutrustad polis började utrymma bortastå, men de så kallade BoIS:arna vägrade att lämna arenan, ville jag sjunka genom jorden. Det var ett av de pinsammaste ögonblicken som jag upplevt under alla åren som randig supporter.

Jag har följt BoIS sedan de allsvenska åren på 1970-talet, och gjort det med stolthet. Men idag skämdes jag. Den fotbollsförening som ligger mig så varmt om hjärtat hade kapats av en klick ”fotbollsmördare” som gjorde sitt absolut yttersta för att förstöra för Växjöpubliken och alla oss andra som kommit för att titta på matchen.

Det är tuffa tider för BoIS. Klubben hänger på repen och riskerar att försättas i konkurs. Att då, i ett sådant läge, ställa till det så att kravallpolis måste ingripa är så huvudlöst korkat att man baxnar. Det lär bli dryga böter för vår förening. Jag hoppas att BoIS-styret vågar vara tuffa och trycker till de skyldiga, för den sortens supporterskap kan vi vara utan.

Det spelades en match också mitt i tumultet. Den vann Öster med 5-0 och därmed är det nästan klart att BoIS trillar ur Superettan. Bottenkollegan Värnamo vann nämligen över Halmstad och är nu fem poäng före med fyra matcher kvar att spela.