Sammanfattning av 2021

Det är dags att sammanfatta fotbollssäsongen år 2021. Det var ett år med två ansikten. Våren och sommaren gick allt randigts väg och det såg ut som en plats i Allsvenskan var fullt möjlig, men skador ställde till det och fram på hösten var BoIS direkt svaga många matcher - särskilt på bortaplan. Men att som nykomling knipa en sjätteplats var ändå inget man hade föreställt sig innan seriestarten. BoIS-bloggen trodde på en tiondeplats.

Årets mål: Det skulle dröja till den näst sista omgången innan Filip Olsson slog till. Med en rungande volleypärla inledde han målskyttet i hemmamötet mot Vasalund. Filip har vanan inne att göra snygga mål. Han drog även in en vacker frispark i derbyt mot Trelleborgs FF. En annan vacker strut detta år var Kevin Jensens perfekta avslut mot Norrby i Borås.

Årets fuling: Filip Olsson gör inte bara tjusiga strutar. Han är tuff på plan också. I år drog han på sig sex gula kort och en utvisning. Med det är han fulast i laget.

TFF i spillror och BoIS bästa match för året.
Viktor Wihlstrand skyndar till för att gratulera
firande lagkamrater.

Årets bästa match: I hemmamötet mot Trelleborgs FF i mitten av juli spelade BoIS säsongens bästa fotboll. Särskilt i första halvlek gjorde man TFF:s backlinje till statister och nätmaskorna fick påhälsning mer än en gång. BoIS kom för övrigt före söderslättsgänget i serien och blev därmed trea i Skåne. Det har randigt inte varit sedan år 2012. Och apropå Skåne: 2021 kommer vi förstås också att minnas för att det var året när BoIS hela spelartrupp var pågar från vår egen landsända; något helt unikt i den moderna fotbollsvärlden, men inte mera unikt för BoIS-styret än att de började avveckla lagets lokala prägel redan två dagar efter säsongsavslutningen. 

När en tabell är som vackrast.
Superettan 2021 efter 16 omgångar.

Årets nykomling (nästan): Superettan fick två nykomlingar från Division 1 Södra det här året och båda gick som tåget. BoIS ledde serien ända fram till den sextonde omgången, men Värnamo lurade i vassen och drog till sist det längsta strået och gick upp i Allsvenskan. Tusan också att BoIS inte orkade följa upp den underbara våren när höstmörkret började lägga sig! 

Årets bottennapp: IP var en riktig hemmaborg hela säsongen. Men i en match föll BoIS tungt. Det var mot Öster i november när smålänningarna vann med 1-4. 

Årets spelare: Furan från Furulund, Andreas Murbeck (efternamnet är mitt i prick för en innerback) var stabil hela säsongen och växte under hösten ut till lagets bäste spelare. Sumar Almadjed gjorde en fenomenal vårsäsong, men hans skadefrånvaro gör att Murbeck får rankas högre.

Årets målskytt: Det blev Linus R Olsson igen. Trots en lång skadefrånvaro blev han BoIS bäste målgörare i Superettan med åtta fullträffar. Intern skyttekung tre år i rad. Det är inte illa!

Årets tabbe: BoIS-bloggen har gjort försök att förtränga skiten. Men det är svårt att glömma vad som hände i andra halvlek på Olympia i Helsingborg i augusti. Sådant inträffar ibland i fotboll, men jag har aldrig sett det i ett derby. 

Årets otursgubbe: Han kändes som säsongens bästa värvning och var tänkt som den som skulle stå för stora delar av målfabrikationen, men det blev bara några få inhopp för Erik Pärsson. Skador var i vägen.

Årets bäste BoISare, Andreas Murbeck, i
duell med en överskattad motståndarcenter.
Foto: Posterlach.

Årets dystraste svit: Sedan vinsten mot Vasalund på Skytteholms IP den 19 juni spelade BoIS tio raka bortamatcher i Superettan utan att vinna. Därmed blev man sämst på bortaplan av alla lag i serien. 

Årets alla förändringar: När coronapandemin väl hade börjat lugna ner sig och publiken återkom under sommaren var det till ett förändrat IP. Borta var kontantbetalningar, programblad och spontaninsläpp. Och lagkapten Viktor Wihlstrand hade till och med försetts med en regnbågsbindel, allt för att blidka sponsorerna. Det är nya tider, javisst, och den så kallade utvecklingen rör sig framåt. Men för grånade BoISare som var med redan på Kjell Lindstrands tid kändes somligt bakvänt. Ett programblad sparar man som minne, men vad gör man med mobilappen?

Årets damlag: BoIS naturligtvis. Till sist kom ett damlag på plats och det var ju inte en dag för tidigt. 

Årets avsked: Knappt hade man hunnit smälta säsongsavslutningen och sjätteplatsen i Superettan innan det meddelades att sju BoISare skulle lämna. Fyra av de här spelarna - Måns Ekvall, Nicklas Nielsen, Dennis Olofsson och Robin Hofsö - har gjort ett så stort avtryck i klubben att de borde blivit avtackade med rungande applåder på IP i sista hemmamatchen mot Vasalund. Men då visste bara ett fåtal vad som väntade. Vi får hoppas att vi supportrar får chansen att visa vår uppskattning någon annan gång istället, för det är spelarna värda.