Sammanfattning av 2020

Årets målsättning infriades. Landskrona BoIS är tillbaka i Superettan. Men det blev en säsong som saknar motstycke i klubbens historia. Undantaget några få matcher under hösten  (då med 50 personer) spelade våra favoriter utan åskådare. Det var ett öde som alla BoISare delade med andra supportrar i hela vårt avlånga land, men icke desto mindre kändes det bedrövligt. 

Filip Olsson, årets bäste spelare. 
Foto: Nisse Nilsson.

Här följer en sammanfattning av ett fotbollsår, som trots allt fick ett lyckligt slut.

Årets spelare: Filip Olsson. Det började lite knaggligt under sommarmånaderna, men från slutet av augusti och framåt var han den som öppnade upp motståndarförsvaren med sin löpstyrka och sin skottvilja. Få försvarare i Division 1 hängde med i svängarna.

Årets återkomst: Katten har nio liv, sägs det, men Nicklas Nielsen har tio. Efter sju sorger, åtta bedrövelser och ett skadeelände som borde ha gjort slut på fotbollskarriären tog han sig tillbaka, och han gjorde det med bravur. Matchvinnare mot Eskilsminne och Qviding hemma och tungan på vågen i täta tillställningar som Utsikten och Lindome borta. Måltjuven Nicklas blev precis den ”gubbe i lådan” som vi hade hoppats på.

Årets målskytt: Linus R Olsson. 21 mål blev det totalt under hela året - 12 i Division 1 Södra. Ett tag under serieinledningen var Linus i sitt livs målstim och gjorde nio mål på fem matcher. Skadeproblem under senhösten bidrog till att han kom av sig. I den första kvalmatchen visade han dock ånyo varför han var BoIS-kedjans vassaste länk.

Årets vackraste mål: Filip Olssons bananfrispark mot Eskilsminne på Harlyckan tätt följd av Nicklas Nielsens skruvnick mot Linköping hemma. Men årets mål alla kategorier är självfallet Filip Olssons kvittering på Studenternas i kvalet.

Det blev 21 mål totalt för Linus R Olsson
under säsongen 2020. Med det blev han randigts bäste 
målskytt. Foto: Lola Nilsson.

Årets lån: Amr Kaddoura gick sönder under försäsongen och goda råd var dyra. BoIS behövde en ny målvakt meddetsamma. Man vände sig till Trelleborgs FF och fick låna Philip Mårtensson. Det blev succé. Till en början var Philip bänkad, men när han väl fick chansen, i matchen mot Motala i den sjunde omgången, så tog han den. Därefter var han självskriven i målet.

Årets fuling: Randigts mest varnade spelare blev Passi Prudence som fick syna domarens gula kort åtta tillfällen. Ingen BoISare blev utvisad.

Årets justaste: Backarna Jonathan Asp och Dennis Olofsson. Jonathan spelade 22 seriematcher och Dennis 19. Ingen av dem blev varnade under hela säsongen.

Årets bottennapp: Storförlusten mot Värnamo hemma, 1-4, sved förstås. Men sett till spelet är säsongens verkliga lågvattenmärke 2-0-förlusten borta mot Linköping. Efter den insatsen förlorade man tron på Superettan. 4-4 hemma mot Lunds BK måste också nämnas. Slutkvarten, när BoIS tappade en tremålsledning, var en plåga att bevittna.

Årets gåta: Robin Hofsö. Rätt använd, som i kvalet, är han en tillgång. Med sitt krigarhjärta och blodhundsmentalitet kan han vara en mardröm för motståndarförsvaren. Men varför gör Robin inga mål?

Årets vackraste I: Många randiga supportrar stod för en storartad hyllning till det nyblivna Superettanlaget när spelarbussen rullade in på IP:s parkering efter hemkomsten från Uppsala. Klockan var då tre på natten. 

Årets vackraste II: Nicklas Nielsens tårar på Studenternas efter kvalsegern. Släpps publiken in på IP nästa säsong - vilket alla förstås hoppas - lär Nicklas få de varmaste applåderna. 

Årets glädjedödare: Det där viruset från Kina. Vem hade kunnat ana att de skulle komma en fotbollssäsong då den engelska läktaren skulle gapa tom hela året?

Årets kommentator: Christoffer Ekmark. Att följa randigt ett helt år via en skärm var en prövning, inte minst eftersom många kommentatorer inte höll måttet. Men Ekmark var ett undantag. Han hade kul på jobbet, kändes det som, och bjöd på sig själv.