måndag 17 september 2018

En strimma hopp


Efter brakförlusten i Borlänge, 1-5, lämnade Agim Sopi sitt tränaruppdrag i Landskrona BoIS och Jack Majgaard Jensen tog över. Det gav resultat direkt. I Falkenberg förra veckan tog randigt säsongens främsta skalp då serietvåan besegrades med 2-1. En intressant iakttagelse är att BoIS under säsongen aldrig haft bollen så lite som i Falkenberg. Ändå lyckades man vinna.

Jag har egentligen ingen anledning att vara kritisk mot Agim Sopi. Han förde upp BoIS i Superettan  och var under sin tid som tränare ett med klubben och dess supportrar. Trots det kan jag inte låta bli att fundera på vad det var som gick snett den här säsongen. Jag har kommit fram till att det huvudsakligen var Sopis envisa vana att sällan ändra spelmodell. Han lät aldrig laget spela tillknäppt försvarsfotboll, även om omständigheterna många gånger krävde det, och just därför blev vi gång efter annan straffade av lag med snabba omställningar och kvicka anfallare. Det spelade ingen roll hur fint vi spelade. Jack Majgaard Jensen ändrade på det här omgående och via ett mer cyniskt spel gav det resultat. 

Bottenstriden är ett getingbo. GAIS, Norrby, Jönköping, Frej, Värnamo, Varberg och BoIS. Alla kämpar om att undvika den andra nedflyttningsplatsen jämte Gefle, som verkar avsågade. Dessutom står striden om att undvika de obehagliga två kvalplatserna. För ett par veckor sedan tyckte jag att det kändes kört. Randigt sjönk som en sten och verkade bara bli sämre för varje omgång som gick. Men efter bragden i Falkenberg har en strimma hopp börjat spira igen. Med blod, svett och tårar och uppskjutet finlir kan det gå vägen. 

I morgon gäller det den otroligt viktiga sexpoängsmatchen mot Varberg på IP. Jag hoppas att vi i publiken är lika taggade som laget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar