Fint väder - annars lite att hurra för

BoIS åkte till Öland för att träningsspela mot nyblivna seriekollegan Kalmar FF på lördagseftermiddagen. Det var en härlig dag då vårsolen gassade och våra randiga pågar för första gången den här säsongen fick spela på riktigt gräs. Spelet gladde dock inte alls. Hemmalaget vann rättvist med 2-1.

Det blev nätkänning för Edi 
Sylisufaj för första gången i år.

Förra helgen drog mittbacksresen Andreas Murbeck hälsenan. Allt talar för en lång skadefrånvaro och BoIS borde nog försöka få tag i en ersättare. Ingen skugga ska falla över dagens mittbackspar, André Alvarez Perez och Gustaf Westström, men de är inte spelartyperna som kan leda laget. Att vår ikon Philip Andersson fick lämna efter förra säsongen var ett irriterande beslut och det är om möjligt ännu mera irriterande nu. Visserligen ska man inte gråta över spilld mjölk. Läget är som det är. Men förtroendet för BoIS sportsliga ledning fick sig en törn. Andreas Murbecks två år långa skadefrånvaro i Sirius borde ha fått varningsklockorna att ringa när man värvade hem honom som ersättare för Phille. 

Det var inte bara Andreas Murbeck som var borta mot Kalmar. Sedan tidigare står Amr Kaddoura, Victor Karlsson, Gustaf Bruzelius och Kofi Asare på skadelistan. (Den sistnämnde är på gång.) Och till dagens match saknades dessutom Marcus Pettersson, Max’Med Mohamed och Vincent Sundberg. Startelvan som BoIS mönstrade var alltså kraftigt åderlåten. Dock var Adam Egnell tillbaka från start. Förvisso med en bit kvar till att hålla en hel match, men Adam blir en viktig kugge i BoIS år 2025. Han är en av få med ett riktigt bra distansskott nu när Robin Dzabic lämnat. 

Det moderna fotbollspåfundet, inverterad ytterback, sköttes i BoIS i fjol av Max Nilsson som efter ett tag växte in i rollen och småningom gjorde det riktigt bra. Nu i år testar Max Mölder Emil Lindman på den platsen. Men det har inte fallit väl ut. Inte minst i dagens match där Lindman slarvade bort bollen i en central position utanför det egna straffområdet och Kalmar kunde göra 2-1. Det är nog dags att flytta ner Max Nilsson igen. Visserligen testades även André Alvarez Perez som ”falsk tvåa” när Lindman byttes ut. Men är han löpstark nog för den rollen?

En annan spelare som har känts felanvänd den här försäsongen är Edi Sylisufaj. Att placera honom ute till vänster i anfallet har inte varit optimalt. Men efter dagens match, där Edi var bra och gjorde BoIS mål, ska man nog inte kasta idén på sophögen riktigt än. 

Sedan länge råder en irritation i supporterled kring BoIS sätt att spela. Men spelmodellen lär inte försvinna så länge Max Mölder och Adrian Iglesias ansvarar för laget. Dock har BoIS-bloggen efterlyst en reservplan och gjort det ett bra tag nu. Spelarna behöver friare tyglar istället för att låsas in i spanska kvadrater. Inte minst för att det oväntade draget ofta är det som tar motståndarna på sängen.

Matchfakta: Kalmar FF - BoIS 2-1 (2-1). Målskyttar: 1-0, Saku Ylätupa (9). 1-1, Edi Sylisufaj (17). 2-1, Anthony Olusanya (45+1). Domare: Dino Demo.

BoIS lag: Svante Hildeman - Emil Lindman (Melker Jonsson, 46), André Alvarez Perez, Gustaf Westström, Rassa Rahmani (K) - Adam Egnell (Constantino Capotondi, 46), Max Nilsson, Markus Björkqvist - Kevin Jensen (Cameron Streete, 46), Xavier Odhiambo, Edi Sylisufaj (Christian Stark, 64).

Vincent Sundberg tvåmålsskytt och äntligen en seger

Gefle, jumbon i grupp 5 i Svenska Cupens gruppspel, kom på besök till Landskrona för ett möte mot BoIS i gruppspelets sista omgång. Matchen som sådan var betydelselös, eftersom båda lagen redan åkt ut, men för randigts del var det viktigt att komma tillbaka igen och knipa en seger efter två svaga insatser mot Mjällby och Halmstad.

Rassa Rahmani en i raden av BoIS-kaptener på sistone.
Rassa tog över bindeln när Melker Jonsson blev utvisad.

Som vi vant oss vid vid det här laget var det BoIS som ryckte åt sig initiativet i matchens inledning. Gefle fick knappt låna bollen. Men randigt har också lagt sig till med en dålig vana att släppa in onödiga mål. Så även i denna match och naturligtvis kom det på nick. Efter drygt tjugo minuter tog gästrikarna ledningen efter en hörna. Det var första gången de var i närheten av BoIS straffområde. 

Tio minuter därpå presenterade sig nyförvärvet Cameron Streete för hemmapubliken när han svarade på Gefles hörnmål och nickade in kvitteringen. Hela fjolåret saknade BoIS "en biff i boxen”. Vågar man hoppas att Streete är mannen som ska fylla det tomrummet?

Eftersom lagkapten Andreas Murbeck skadat sig på uppvärmingen fick Melker Jonsson ta över kaptensbindeln. Det uppdraget hade han fram till att han blev utvisad i den trettiofemte minuten. Kevin Jensen drog på ett vänsterskott som Gefles målvakt, Tobias Johansson, räddade. På returen höll Jonsson sig framme, men råkade olyckligtvis träffa huvudet på målvakten istället för bollen.

Efter en ganska medioker första halvlek, bara oavgjort och en utvisning började det surras bland publiken om vad som hänt Murbeck. ”Han har dragit hälsenan”, var det någon som sa. Det lät inte muntert. En allvarlig skada på honom vore en rejäl jobspost. 

Med en man mindre spottade BoIS i nävarna och kom ut som ett helt nytt lag efter halvtidsvilan. I synnerhet trippelbytet efter en dryg kvart, när Odhiambo, Sundberg och Mohamed kom in, satte fart på anfallsspelet. Det tog bara två minuter efter bytena sedan hade randigt tagit ledningen. Xavier Odhiambo förarbetade och Vincent Sundberg avslutade. Vincent var även den som stängde tillställningen när han i matchens slutskede sköt 3-1 tjusigt frispelad av en annan inhoppare, Adam Egnell.

Så var gruppspelet i Svenska Cupen över för det här året. Det var precis lika ointressant som det brukar vara. Inte för att det hjälper, men det tål att sägas igen. Det är dags att se över upplägget av den här turneringen. De BoISare som drömmer om cupfester på IP mot MFF, HIF eller något publiklag från Stockholm får vakna. Skulle vi någon gång få en sådan lottning kommer matcherna att flyttas. Landskrona saknar en konstgräsarena.

Matchfakta: BoIS - Gefle IF 3-1 (1-1). Målskyttar: 0-1, Leo Englund (22). 1-1, Cameron Streete (29). 2-1, Vincent Sundberg (65). 3-1, Vincent Sundberg (84). Utvisad: Melker Jonsson (35). Domare: Rinon Hasani.

BoIS lag: Marcus Pettersson - Emil Lindman, André Alvarez Perez, Melker Jonsson (K), Rassa Rahmani - Constantino Capotondi (Max’Med Mohamed, 63), Max Nilsson, Markus Björkqvist (Adam Egnell, 78) - Kevin Jensen (Vincent Sundberg, 63), Cameron Streete (Xavier Odhiambo, 62), Edi Sylisufaj (Gustaf Westström, 39).

Funderingar efter ännu en blek insats i cupen

Landskrona BoIS hade ingenting att hämta i cupmötet mot allsvenska Halmstads BK. Hallänningarna vann komfortabelt med 2-0, men siffrorna borde i ärlighetens namn ha varit större. En inspirerad insats av BoIS-målvakten Svante Hildeman räddade randigt undan ren förnedring.

Kanske är det ingenting att bekymra sig för. Kanske är det helt normalt att ett lag i Superettan är helt chanslösa i möten mot allsvenska lag, i synnerhet på bortaplan. Att BoIS inte ens är nära att hota vare sig Mjällby eller Halmstad är alltså bara som det ska vara. Skillnaden är så stor mellan Sveriges högsta och näst högsta serie.

Ändå, resonemanget skaver. Det är inte bara de allsvenska lagen som är bra. BoIS årgång 2025 känns sämre än 2022, 2023 och 2024. Varför då? Jo, helt enkelt för att vi i cupgruppspelet då kunde stå upp mot åtminstone ett av de allsvenska lagen. År 2022 blev det oavgjort, 1-1, borta mot Mjällby. År 2023 besegrades Brommapojkarna borta med 3-2 och i fjol slog BoIS allsvenska topplaget Häcken. Något sådant lyckades vi alltså inte med i år.

Mot Halmstads BK inledde randigt med att rulla runt bollen på sedvanligt maner. Det är så BoIS spelar under Max Mölder och Adrian Iglesias; inspirerade av Manchester City-tränaren Pep Guardiola och hans idéer. Kruxet är att det i randig tappning väldigt ofta går för långsamt, är för förutsägbart och att en del spelare inte är tillräckligt bekväma med bollen för att spela på det viset. (I matchen mot Halmstad Melker Jonsson och Svante Hildeman.) Ja, vi som följer BoIS regelbundet vet hur det ser ut match efter match. Förr eller senare stressar motståndarna en BoIS-försvarare till misstag och så hux flux är det ett mål i baken. BoIS brukar ha bollen, men motståndarna gör målen. Det känns som om randigt är låsta i en spelmässig tvångströja som hämmar spelarna mer än gör dem kreativa.

Foto: Emelie Hübner.

Mot Halmstad slarvade Melker Jonsson bort bollen i uppspelsfasen, varefter André Alvarez Perez hakade upp en motståndare. Men HBK-centern Yannick Agneros nonchalanta straff räddades av Svante Hildeman. Agnero revanscherade sig dock senare när han gjorde 1-0 sedan Rassa Rahmani missat att nicka bort bollen efter en utspark från HBK-målvakten. En kvart in i andra halvlek knoppade Marcus Olsson in slutresultatet efter en halvdan nickrensning från Melker Jonsson.

Chanserna till både 3-0 och 4-0 var många, men BoIS kunde hålla siffrorna nere tack vare Svante Hildemans många räddningar och Halmstads bristande skärpa i avslutningsögonblicken. Randigts eget anfallsspel existerade knappt. En enda chans skapades på hela matchen och den sumpade Vincent Sundberg. Det ger helt klart en dålig magkänsla att BoIS har så svårt att komma till avslut. 

Efter fjolårets kvalplats måste ambitionen vara att fortsätta att kriga i toppen av Superettan. Men då behöver anfallsspelet förbättras och det rejält. Frågan man emellertid ställer sig är vem som ska göra målen. Truppen saknar självklara målskyttar och ännu så länge har ingen av vinterns värvningar visat framfötterna.

Matchfakta: Halmstads BK - BoIS 2-0 (1-0). Målskyttar: 1-0, Yannick Agnero (24). 2-0, Marcus Olsson (59). Domare: Fredrik Klitte. Publik: 400.

BoIS lag: Svante Hildeman - André Alvarez Perez (Emil Lindman, 58), Andreas Murbeck (K), Melker Jonsson, Rassa Rahmani -  Max Nilsson, Max’Med Mohamed (Adam Egnell, 83), Markus Björkqvist (Cameron Streete, 62) - Kevin Jensen (Edi Sylisufaj, 62), Xavier Odhiambo (Constantino Capotondi, 62),Vincent Sundberg.

Cupförlust efter ras i andra halvlek

Konstgräscupens gruppspel drog igång och BoIS åkte till Listerlandet för ett möte med fjolårsfemman i Allsvenskan - Mjällby AIF. Det var ett möte som blev precis så svårt som man kunnat ana på förhand. Hemmalaget vann med klara 4-0 sedan BoIS kroknat helt och hållet i den andra halvleken.

Rassa Rahmani hade ingen 
lyckad dag på Strandvallen.

Visst är det kul att fotbollssäsongen så sakteliga har börjat tugga igång. Men mer specifikt Svenska Cupen har man ingen anledning att känna entusiasm inför, i varje fall inte som randig supporter. Så länge BoIS huserar i Superettan är det med nuvarande upplägg stört omöjligt att ta sig förbi gruppspelet. 

I matchen mot Mjällby gjorde ett sjukdomsdrabbat BoIS vad man hade kunnat hoppas på i en halvlek. Målvakten Marcus Pettersson höll tätt och nyblivne lagkaptenen, hemvändaren Andreas Murbeck, var en rese i mittförsvaret. Men efter halvtidsvilan föll allt samman och Mjällby kunde till sist vinna en klar 4-0-seger. Randigt skapade inte en enda farlighet under hela matchen. 

Att förlora mot ett allsvenskt lag är inget att säga något om, men att knappt kunna etablera ett anfall på nittio minuter duger inte. Så uddlöst framåt får det inte vara. 

Adam Egnell, Kofi Asare, Victor Karlsson, Gustaf Bruzelius, Markus Björkqvist och Christian Stark:

Listan är lång över spelare som saknades. Det känns trösterikt trots allt. Förhoppningsvis kan några av de uppräknade vara spelklara inför cupgruppspelets nästa omgång då Halmstad väntar på bortaplan. Nu har vi visserligen nästan åkt ut, men äran är värd att kämpa för trots allt. Landskrona BoIS ska kunna vara ett betydligt bättre fotbollslag än det vi fick se på Strandvallen denna söndag.

Matchfakta: Mjällby AIF - BoIS 4-0 (0-0). Målskyttar: 1-0, Herman Johansson (59). 2-0, Timo Stavitski (68). 3-0, Nicklas Røjkjaer (75). 4-0, Måns Isaksson (90). Domare: Adi Aganovic.

BoIS lag: Marcus Pettersson - Emil Lindman (Allen Smajic, 76), Andreas Murbeck (K), Melker Jonsson, Rassa Rahmani - Constantino Capotondi (André Alvarez Perez, 62), Max Nilsson, Max’Med Mohamed - Vincent Sundberg (Cameron Streete, 76), Xavier Odhiambo, Edi Sylisufaj (Kevin Jensen, 62).

Storsmisk i hemmapremiären!

Årets hemmapremiär blev inte mycket att skriva hem till mamma om. 0-4 i baken mot nykomlingarna i Superettan, Falkenbergs FF.

Efter klara 3-0 mot Trelleborgs FF på Vångavallen förra helgen tändes ett litet ljus igen efter höstens bittra kvalförlust. Kanhända, tänkte man, har BoIS ändå något varaktigt på gång, något som trots spelartapp, får utdelning i år. Dessa funderingar varade emellertid bara en vecka, för nu är laget nere på jorden igen.

Rahmani, Murbeck, Capotondi och hela BoIS 
var steget efter i mötet mot Falkenberg.

Att se BoIS avklätt mot Falkenberg på hemmaplan var som att se Sönderjyskes utklassningsvinst från försäsongen i fjol än en gång, fast det här var - om möjligt - värre. Det tillfället mötte vi ett topplag från den danska andra divisionen. Idag var randigt bara dåliga. Edi Sylisufajs ribbskott var den enda riktiga målchansen som skapades under hela matchen. Ändå var det BoIS som hade det mesta av spelet. Ja, vi känner igen det från fjolårshösten. Det rullas runt på mittplanen, men så fort bollen närmar sig straffområdet tar det slut. Vips drar motståndarna igång en omställning och så är det ett mål i nacken istället.

Många nya namn har anslutit till BoIS i vinter. Eftermiddagens match var första tillfället som de fick visa upp sig för sin nya hemmapublik. Det man fick se var dock knappast något som imponerade. Provspelaren André Alvarez Perez drog på sig två gula kort och blev utvisad, anfallsförvärvet Cameron Streete var helt osynlig och isolerad på topp. Inte ens hemvändaren Kevin Jensen fick till det. Det var slätstruket rätt och slätt.

Alla vet att träningsmatcher kan sluta lite hur som helst och att resultaten inte betyder något. Men

att förlora med utklassningssiffror mot en seriekonkurrent kan aldrig vara bra. Ska man försöka skönja något ljus i tunneln får det väl vara att BoIS förhoppningsvis kan dra lärdomar av det här nederlaget. Kanske är det dags att börja skissa på den där reservplanen som måste finnas när passnings- och bollinnehavsfotbollen inte fungerar. Ett annat sätt att spela på helt enkelt.

Matchfakta: BoIS - Falkenbergs FF 0-4 (0-2). Målskyttar: 0-1, Hampus Källström. 0-2, Viktor Ekblom. 0-3, Isaac Shears. 0-4, Adam Ekenhard. Domare: Fredrik Klitte. Publik: 200.

BoIS lag: Svante Hildeman - Emil Lindman, Andreas Murbeck (K), André Alvarez Perez, Rassa Rahmani -Constantino Capotondi, Max Nilsson, Markus Björkqvist - Kevin Jensen, Cameron Streete, Vincent Sundberg.

Inhoppare: Gustaf Westström, Allen Smajic, Edi Sylisufaj, Melker Jonsson, Max’Med Mohamed, Ramy Al-Kharki, Xavier Odhiambo, Sam Hegdal. 

Sammanfattning av säsongen 2024

Det mesta talar för att fotbollssäsongen 2024 kommer att bli ihågkommen som året då BoIS hade ett allsvenskt avancemang som i en liten ask, men slarvade bort alltihop efter ett historiskt ras. Trots insikten om det motsatta - att klubben gjorde sin bästa säsong sedan 2005 och att ingen egentligen hade förväntat sig en toppstrid - så är det ett faktum att möjligheten att ta sig tillbaka till den högsta serien knappast kunde ha varit bättre. BoIS toppade Superettan i 22 omgångar och ledde som mest med åtta poäng. Ändå blev det bara spel i Superettan 2025.

Här följer en årssammanfattning:

Vincent Sundberg gjorde sin hittills bästa säsong i BoIS. 
Kanske var han bäst i hela laget. Foto: Emelie Hübner.

Årets mål: Ännu en gång avgjorde Adam Egnell ett derby på Olympia. Det var förstås en viktig strut. Men även hans kanon mot Skövde hemma är värd att omnämnas liksom Robin Dzabics vackra vänsterskott mot Oddevold i vårmötet på IP.

Årets spelare: Under vårsäsongen dominerade David Edvardsson Superettans alla mittfält och var förmodligen seriens bäste spelare. Men Edvardsson drog till Tromsö under sommaren, så bäst i BoIS sett över hela säsongen var trion Vincent Sundberg, Max Nilsson och Robin Dzabic. Att rangordna dem går inte.

År 2024 hittade publiken tillbaka till IP igen.
Årssnittet, 3 550 åskådare, är det bästa sedan 2005.

Årets match: Derbyvinsten på Olympia smäller naturligtvis högt, men även cupsegern mot Häcken och de galna 4-3-vinsterna mot Örgryte och Östersund var fotbollsfester helt i publikens smak.

Årets debut: Sommarförvärvet Edi Sylisufaj ersatte danske Frederik Ihler som såldes till norska Molde. I debuten i derbyt mot Trelleborgs FF gjorde Edi två mål.

Årets skada: Amr Kaddoura drog korsbandet i matchen mot Brage och missade upplösningen av Superettan och kvalet. En lång mödosam rehabilitering är att vänta, men Amr är en kämpe och lär vara tillbaka fortare än man anar.

Årets avsked: Vår kapten, Philip Andersson, lämnar efter sjutton säsonger. Att klubbens femte meste spelare genom alla tider, 2000-talets store klubbikon, tar avsked gör varje sann BoIS-supporter en smula sorgsen. BoIS-bloggen tycker att lojala spelare - så kallade kulturbärare - borde hanteras med särskild omsorg. Att inte förlänga med Phille var inget bra beslut av Billy, Max och de andra.

Vänsterbacken Rassa Rahmani,
ny för säsongen, bidrog till att ut- 
veckla BoIS passningsorienterade spel.

Årets publikfest: Hemmaderbyt mot Helsingborg drog 8 267 åskådare, trots hällregn och busväder. Det var den bästa publiksiffran på IP sedan 2005. Noteringen var också en tankeställare beträffande storleken inför idrottsplatsens stundande ombyggnation. Att bara bygga för 6 800 åskådare känns i minsta laget.

Årets publikfest II: Långt över tusen BoISare tog sig till Hisingen i Göteborg för att heja fram BoIS till Allsvenskan. Stödet var mäktigt. Hemmalaget Utsikten förstörde dock den randiga festen och vann med 3-0.

Årets bottennapp: Träningsmatchen mot Sönderjyske, 2-7, var en hemsk upplevelse. Men även i hemmamötet mot Varberg i augusti, 1-4, gjorde randigt en obegripligt svag insats liksom i ovan nämnda smäll i Göteborg.

Årets svit: Från den 31 mars till den 19 september ledde BoIS Superettan. Men efter 2-1-förlusten mot Örgryte i Göteborg var det roliga slut.

Årets nick: Ett enda nickmål under Superettans 30 omgångar (samt de två efterföljande kvalmatcherna)  mäktade BoIS med. Det var Kofi Asare som höll sig framme i matchen mot Oddevold borta. Som en jämförelse kan konstateras att randigt släppte in hela nio nickmål! Tre av dessa i kvalmatcherna mot Värnamo. Det är väl knappast en överdrift att påstå att man längtar efter bättre huvudspel säsongen 2025.

Årets bollinnehav: I matchen mot Varberg borta var BoIS bollinnehav förkrossande 77-23. Ändå blev det bara 1-1. Det ständiga bolltrillandet längs marken, ofta i ett alltför lågt tempo, irriterar många grånade BoISare som minns långbollarna förr om åren. Det fanns nämligen en tid en gång för inte alltför länge sen då BoIS var känt för inlägg, pang på och fysisk fotboll. Jo, till er som är födda på 2000-talet, det är alldeles sant.

Årets incident: BoIS hade inte tur med vädret i de viktigaste matcherna. I kvalmatchen mot Värnamo slog en kortvarig köldknäpp till, vilket säkert skrämde bort ett tusental åskådare. De som kom fick dessutom frysa en extra timme sedan idrottsplatsen blivit utrymd till följd av en inkastad väska. En del orkade inte vänta och gick hem igen. 

Bittert! - BoIS föll i kvalet

Kvalet till Allsvenskan blev inte det vi hoppats på. Småländska IFK Värnamo blev i slutändan en alldeles för svår nöt att knäcka och våra randiga pågar föll på målsnöret. 0-1-förlusten i Borås kommer att svida länge.

Sex bussar med BoISare var inte tillräckligt 
för att bära laget till en seger.

Igår kändes det bittert och idag känns det bittert och det mest sannolika är att det kommer att kännas bittert många veckor framöver. Värken efter kvalnederlaget lär inte gå över på länge. 

Att bara vara nära irriterar. För det här var ett år då BoIS äntligen såg ut att nå Allsvenskan igen. Under våren dundrade vi fram som en segermaskin och verkade ostoppbara. Randigt ledde serien i 22 omgångar. Men efter en svag höst gled topplatsen oss ur händerna. Dock räckte det till en tredjeplats och ett kval; ett kval som alltså nu även det gick åt skogen.

Första halvlek mot Värnamo på Borås Arena var en låst historia. Värnamo pressade högt och BoIS försökte hitta vägar fram med sin bollinnehavsfotboll. Allteftersom tog Värnamo över och efter en dryg halvtimme föll ledningsmålet. Ännu en gång kom BoIS-försvaret till korta i huvudspelet. Det här tillfället till och med två gånger om. Värnamobacken Albin Lohikangas nickade in Gustav Engvalls nickpassning utom räckhåll för Svante Hildeman.

Andra halvlek kunde ovan nämnde Engvall ha punkterat matchen när han prickade stolpen. Istället inledde BoIS en forcering - som dock även den ledde till få riktiga målchanser. Det var först i matchens slutskede som det på allvar hettade till i Värnamos straffområde när några tilltrasslade situationer kunde ha resulterat. Smålänningarna redde dock ut stormen och kan alltså kalla sig ett allsvenskt lag även år 2025.

I ett tappert kämpande BoIS sken Rassa Rahmani, Max Nilsson och Philip Andersson lite extra. Men vad offensiven anbelangar var det alltför andefattigt. Som så många gånger förr denna höst saknades en uppspelspunkt som kunde hålla fast bollen på motståndarnas planhalva. Robin Dzabic - som gjorde det så bra under mötet i Landskrona - raderades helt ur matchen och Vincent Sundberg löpte i ett ingenmansland. Inte ens de i den andra halvleken inbytta spelarna - Kofi Asare, Edi Sylisufaj, Constantino Capotondi eller Filip Sachpekidis - förmådde skapa tillräckligt stor oreda i det småländska försvaret för att det skulle resultera i det mål BoIS behövde.

Det var många BoISare på plats på läktarna i Borås. Många besvikna BoISare. En del ropade på tränaren Max Mölders avgång. Men de flesta kunde trots allt hålla huvudet kallt i nederlagets stund. Sparka tränaren är väl lämpligt att göra när man trillat ur en serie. Men det är knappast det rätta när man missat ett kval och nått längre än på nitton år.

Matchfakta: IFK Värnamo - BoIS 1-0 (1-0). Målskytt: 1-0, Albin Lohikangas (37). Domare: Glenn Nyberg. Publik: 2 380.

BoIS lag: Svante Hildeman - Jesper Strid (Melker Jonsson, 64), Gustaf Bruzelius, Philip Andersson (K) (Filip Sachpekidis, 87), Rassa Rahmani -  Adam Egnell, Max Nilsson, Robin Dzabic (Constantino Capotondi, 64) - Victor Karlsson (Edi Sylisufaj, 54), Christian Stark (Kofi Asare, 46), Vincent Sundberg. 

Oavgjort i halvtid av kvaldramat

Nästan en timme fick publiken vänta innan 
den kom in på idrottsplatsen igen.

BoIS och Värnamo spelade oavgjort, 2-2, i ett dramatiskt första kvalmöte på Landskrona IP på torsdagskvällen. 

Det började med en skandal. En insmugglad väska med pyroteknik förorsakade en utrymning av idrottsplatsen och en femtiofem minuter lång väntan på att spelet skulle komma igång. Det var väl knappast något som BoIS tjänade på. Festen kom av sig och en och annan landskronit traskade hem i vinterkvällen för att istället se matchen på Kanal 9.

För de 4 775 som stannade kvar och så småningom blev insläppta igen (utan att bli visiterade) började det på sämsta sätt. Värnamo tog ledningen efter en frispark från Simon Thern som Emin Grozdanic nickade i mål. BoIS såg vilsna ut och nog fick man en känsla av att det här verkade bli en övermäktig uppgift. Men charmen med fotboll är att man egentligen aldrig kan ta ut något i förskott. Varje match lever sitt eget liv.

Jesper Strid och Adam
Egnell, två tappert  
kämpande BoISare.

Efter att ha varnats för gruff med Vincent Sundberg bjöd målskytten Grozdanic in randigt på allvar i matchen igen när han i den 37:e minuten fick hjärnsläpp och stoppade ett anfall med handen. Det blev naturligtvis ytterligare ett gult kort och därmed utvisning.  

Med en man mindre backade Värnamo hem för att försvara sin ledning. BoIS började att trycka på. Det gav utdelning när Robin Dzabic, från ett utgångsläge strax utanför straffområdet, placerade ett vänsterskott invid den högra stolproten. När sedan inhopparen Kofi Asare stötte in 2-1 fint assisterad av nyss nämnde Dzabic (samt Adam Egnell) var extasen nära på idrottsplatsen.

Tio minuter innan ordinarie matchtids slut var det bud på 3-1. Robin Dzabic (vem annars?) drog iväg ännu en vänsterprojektil som for upp i överliggaren så att snön stänkte. Men nära skjuter ingen hare. Istället var det Värnamo som fick det sista ordet när Joel Voelkerling Persson nickade in kvitteringen på hörna. 2-2 alltså inför returen. 

Planskötarna gjorde ett strongt jobb som 
fick bukt med vinterns första snö.

Utan tvekan finns det fog för en viss optimism inför upplösningen på den här gastkramaren. I skrivande stund, på fredagen, meddelas att vintervädret försatt Finnvedsvallen ur speldugligt skick. Det innebär att returen på söndag kommer att spelas på Borås Arena, vilket absolut ökar randigts chanser. 

Nu gäller det att ladda batterierna inför den viktigaste matchen på nitton år. Vi ses på söndag i Borås. Heja BoIS! 

Matchfakta: BoIS - IFK Värnamo 2-2 (0-1). Målskyttar: 0-1, Emin Grozdanic (13). 1-1, Robin Dzabic (50). 2-1, Kofi Asare (69). 2-2, Joel Voelkerling Persson (86). Utvisad: Emin Grozdanic (37). Domare: Kristoffer Karlsson. Publik: 4 755.

BoIS lag: Svante Hildeman - Max Nilsson, Gustaf Bruzelius, Philip Andersson (K), Rassa Rahmani -  Constantino Capotondi (Edi Sylisufaj, 46), Adam Egnell (Victor Karlsson, 88), Robin Dzabic - Jesper Strid, Christian Stark (Kofi Asare, 63), Vincent Sundberg.

Åh, dessa förbannade kval!

Så är vi där igen, i en situation som går som ett spöke genom Landskrona BoIS historia. Kval till den högsta serien - för elfte gången! Det är festligt förstås och matcher fyllda av förhoppningar. Men samtidigt ingår en rejäl portion ångest. Väldigt ofta går det åt skogen. BoIS har många smärtsamma kvalupplevelser. En period 1958, 1959, 1962 och 1968 verkade det vara som förgjort. Men så kom kvalet 1970 och då äntligen lyckades det. En tjugoett år lång väntan på allsvensk fotboll var över.

Hasse Persson får behandling efter
knäskadan mot Örgryte på Nya Ullevi.

BoIS första allsvenska kval var mot Fässbergs IF 1934 som besegrades i ett dubbelmöte. Därmed återtog randigt den allsvenska platsen som man haft sedan serien grundades.

1940-talets båda allsvenska kval stod mot dalsländska Billingsfors. Det gick vägen 1944, men två år senare bommade BoIS. Efter att lagen vunnit sina respektive hemmamatcher följde ett avgörande möte på neutral plan i Göteborg. Där drog Billingsfors det längsta strået och vann klart med 4-1.

Kvalen på 1950- och det tidiga 1960-talet, under HP-åren, är oförglömliga upplevelser. År 1958 mot Örgryte på Nya Ullevi drog mötet den dittills största publiksiffran i en tävlingsmatch mellan två svenska lag, 46 405 åskådare. Randigt inledde piggt, men Örgryte tog ledningen. Därefter hade Hasse Persson ett skott i ribban innan han, fem minuter innan halvlek, kolliderade med ÖIS målvakt och skadade sitt vänsterknä så illa att han fick utgå. Med bara tio man i laget - det här var på den tiden då man inte fick göra byten efter skador -  tappade BoIS all geist och föll samman. Matchen slutade 5-0 till göteborgarna och Allsvenskan förblev bara en hägring.

Även kvalet 1959 mot Degerfors var en besvikelse. BoIS satte publikrekord på IP, 18 533 åskådare; ett rekord som förmodligen aldrig kommer att slås. Men på planen gick det sämre. Seger på Stora Valla, blev förlust i Landskrona, och så till sist en avgörande match på Råsunda i Stockholm där värmlänningarna vann med 2-1.

Bengt Olsson, AIK-dödare 1962, omgiven av beundrare.

Hasse Persson var en bländande spelare, men samtidigt otursförföljd. Efter den inledande förlustmatchen mot Halmia i kvalet 1962 skadade han sig på sitt arbete och kunde inte medverka i återstående kvalmatcher. I 3-1-vinsten mot AIK på hemmaplan trädde istället en idag ganska bortglömd BoISare fram och gjorde hattrick; Bengt Olsson. Detta hjälpte inte. Visserligen besegrade BoIS Holmsund i den sista kvalomgången efter två sena mål. Men samtidigt avgjorde AIK sitt möte mot Halmia på övertid. Det ledde till att Halmia, AIK och BoIS hamnade på samma poäng, men att BoIS missade uppflyttning. Laget var bara ett mål sämre än AIK. Kvalet 1962 är förmodligen det mest plågsamma svartvita supportrar någonsin har upplevt.

I kvalsegern hemma mot Sandviken
1970 gjorde Sonny Johansson 2-0-målet.

I kvalet 1968 var randigt aldrig riktigt med i matchen. Man slutade sist i kvalgruppen efter Jönköping, Sirius och Sandviken. Bättre gick det som bekant 1970 när det äntligen var BoIS tur.

Sandviken besegrades hemma med 2-0. Sedan följde ett möte i Norrbotten mot Luleå där man fick med sig ett 0-0-resultat. I den avslutande matchen mot Skövde på Nya Ullevi kom BoIS i underläge med 0-2, men Sonny Johansson och Leif Carlsen såg till att det blev 2-2. En lång väntan på Allsvenskan var över.

Nästa gång det var dags för ett kval till den högsta serien var 1998 då Trelleborgs FF blev en övermäktig uppgift. BoIS förlorade både hemma och borta. Inte heller kvalet 2005 mot GAIS är något man minns med förtjusning. Det blev förlust i Göteborg med 2-1, men BoIS hade returen hemma. En 1-0-seger där hade räckt för fortsatt allsvenskt spel, men trots en ihärdig forcering ville det sig inte. GAIS höll tätt, 0-0, och alltsedan dess har BoIS varit ur Allsvenskan.

Nu väntar Värnamo i två kvalmatcher. Smålänningarna är favoriter, men allt kan hända. Åh, dessa förbannade kval!

Källor: boishistoria.se, Ett fotbollslags historia, svenskfotboll.se.